Ingegerd Östman är född i Sandviken, bodde några år i Ekerö och var 20 år när hennes pappa blev präst i Vimmerby och familjen flyttade in i prästgården.

Astrid Lindgrens familj bodde i granngården och hennes bror Gunnar Ericsson var prästgårdsarrendator. Detta gjorde att vi kom familjen nära. Så småningom skulle min pappa Nils Bergström också gravsätta Astrid Lindgren när hon gick bort 2002.

Själv for Ingegerd iväg till Uppsala för fortsatta studier.

Syftet var att utbilda mig till lärare, men det blev Bibliotekshögskolan istället. Det var grannskapet till Astrid och intresset för henne och hennes böcker som hade inverkan på det valet.

1990 flyttade Ingegerd och hennes make Nils Östman till Jönköping.

Det var anställningsstopp på Stadsbiblioteket, men jag blev projektanställd som EU-bibliotekarie, berättar Ingegerd. Sedan erbjöds jag en tjänst som bibliotekarie på Per Brahegymnasiet. Jag var måttligt road, men snart insåg jag att detta verkligen var min grej. Mitt lilla kungarike. Jag stannade i 16 år fram till pensioneringen och älskade verkligen mitt jobb bland intresserade elever och lärare som jag fick fin kontakt med.

Ingegerd for ofta hem till föräldrarna i Vimmerby där det var mycket umgänge med familjen Ericsson. Några gånger träffade hon Astrid som hade återköpt sitt barndomshem.

Men pappa träffade henne första gången redan 1969. Det var på Vimmerby sjukhus där hennes älskade pappa Samuel August låg för döden. Där i sjukrummet satt Astrid och strök sin far så ömt över pannan. Det var en bild av värme och kärlek som min pappa aldrig glömde.

Ingegerds pappa förrättade Samuel Augusts begravning. Han blev också den som faktiskt gav Astrid Lindgren idén till den stiftsboksartikel om fadern som sannolikt är ursprunget till hennes bok ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna från Hult”. För Ingegerd är just den boken särskilt älskad.

När Astrid då och då tittade in i prästgården så var det kära besök av en världsberömd, men alltid lika varm och enkel person. Även umgänget med hennes bror – prästgårdsarrendatorn Gunnar och hans hustru Gullan var berikande.

Gunnar Ericsson var också politiker och författare. Han gav ut satirsamlingar där han förlade aktuella händelser till det vikingatida Svitjod. Han var också morfar till Karin Alvtegen, känd författare från Huskvarna samt själv känd som Lasse i Astrid Lindgrens böcker om Barnen i Bullerbyn.

Två av hans döttrar bor sedan många år i Huskvarna. När Ingegerd och Nils gifte sig 1969 så var Gunnar och Gullan med på bröllopet. En av de målningar paret Östman har på väggen är ett verk gjort och skänkt av honom.

Även när Gunnar Ericsson gick bort 1974 så var det Ingegerds pappa som förrättade jordfästningen. 2002 skulle han också, efter över 30 års vänskap, gravsätta Astrid Lindgren.

När Ingegerd Östman håller sina föredrag – senast på biblioteket i Bankeryd – berättar hon om specifika minnen och händelser från Näs. Som när Astrid Lindgren vandrade på kyrkogården i Vimmerby och såg den grav där bröderna Phalén vilar.

Hennes fantasi ledde henne till den underbara berättelsen om Bröderna Lejonhjärta, en bok som ju inte bara är en spännande saga. Den är också en uppgörelse mellan gott och ont och med ett mästerligt, tröstande slut.

Vilka böcker man läser är lika personligt som vilka kläder man väljer, säger Ingegerd

Som bibliotekarie läser hon självklart mycket. Och oroar sig över att många unga i dag inte kan ta till sig en lång text. Ett klick för kort snabb information har tagit över läsupplevelsen.

Ingegerd Östman gick i pension 2012.

Pensionärslivet är ett tillstånd att rekommendera, säger hon och fyller numera tillvaron med att vara storkonsument av Senioruniversitetets rika utbud, sång och musik, bowling och på senare år till och med trädgårdsarbete trots att hon i starkt minne har när hon som ung drog gräsklipparen på den jättelika prästgårdstomten i Vimmerby.