Vi är vana vid att media granskar det mesta i alla samhällets hörn och funktioner, men när det kommer till den återkommande Pridefestivalen verkar det som granskningen tagit semester under den veckan.

Finns det kanske inte något att granska?

Om nu inte media har kommit till skott med någon granskning, gjorde i alla fall Claphaminstitutet det då de i år kom med en rapport angående Pridefestivalen. Namnet på rapporten är: ”Det färgglada mörkret.” I den framkom sådana uppgifter som för de flesta är okända, om vad som förekommer på Pridefestivalen. För att bara kort nämna vad som ryms under det som har beteckningen BDSM, är sådant som handlar om bestraffning, bondage och dominans.

I dessa sexutövningar ingår det som vi vanligtvis skulle kalla tortyr, exempelvis att sticka kroppsdelar med vassa nålar. Det är alltså sadism, våld och självskadande som finns med i det som kallas BDSM och detta låter Pridefestivalen passera och får presenteras där.

Man behöver inte ens gå till den rapporten för att få inblick i vad Pridefestivalen innehåller, det är bara att gå in och läsa deras eget program. Här är ett litet axplock av rubriker från årets program: ”Prova på Smisk, Prova på Rep, Animalistic subcultures & sexuality, Allt om strap-on sex, Guide till strap-on sex, Chemsex Stockholm, Aspekter på rottingen.”

Annons

Här bejakas det mesta, vanliga samlag mellan man och kvinna, det är det inte tal om. Här gäller det att leva ut sina sexuella begär maximalt på alla tänkbara och otänkbara sätt. Vad sägs om sex och våld och sex kopplat till droger?

Istället för att media granskar blir man en megafon och reklampelare för festivalen. Tidningar upplåter spaltmeter efter spaltmeter till reklam för festivalen och en hyllning av den. Även i nyhetssändningar på tv brukar det vara återkommande rapportering om Pridefestivalen. Jag trodde att nyhetsmedia skulle rapportera om just nyheter. Pridefestivalen är ingen nyhet, den har många år på nacken, men i media verkar det som att det vore något alldeles nytt!

Nej, det handlar om människan och hennes sexualliv – det är inget nytt. Möjligtvis förpackningen som Pridefestivalen har och alla dess olika uttryck. Ja, dessa är sannerligen nya – sådant som aldrig tidigare i historien har förekommit när det gäller sexualliv.

Behöver festivalen för övrigt stöd? Inte ekonomiskt i alla fall. Enligt uppgifter gick festivalen förra året i vinst med en miljon i överskott. Trots överskott går Stockholm stad in med stöd på 400 000 kronor!

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hjälper till med 400 000 vardera! Då finns det pengar!

Kulmen på festivalen nås på avslutningsdagen med Pridetåget som paraderar genom vår huvudstads gator. Då går hundratusentals av medborgare ut för att titta på tidernas spektakel – men man har ju blivit inpräntad att detta verkligen är något nytt att beskåda – precis som folket i sagan trodde när det gällde kejsarens och hans nya kläder.

Det är bara det att kejsaren hade inga kläder, han var naken. Där stod dessa människor i sagan som levande exempel på hur man kan få människor att tro att detta var något fint och extraordinärt som man såg.

Precis som folket i sagan får man se nakenhet, men i betydligt större utsträckning. Det tragiska är bara att det inte är en saga – det är Sverige år 2018.

HOLGER NILSSON

Läs ansvarig utgivares svar här.