Det har gått ett par veckor sedan Eric Karlsson presenterades som ny huvudtränare för Boro/Vetlanda. Men man kan säga att det var först i helgen som succétränaren från Hockeyettan inledde sitt uppdrag på allvar i och med lagets upptaktsträff.

Karlsson om...

...att flytta tillbaka till Vetlanda: "Jag flyttar hit i slutet av sommaren. Det ska bli bara ..

Karlsson om...

...att flytta tillbaka till Vetlanda: "Jag flyttar hit i slutet av sommaren. Det ska bli bara bli roligt. Jag trivdes bra här förra gången. Både med staden, klubben och folket.

...att ha en upptaktsträff med bara tre forwards: "Jag är inte orolig men utifrån kan jag förstå att det ser tunt ut. Men jag vet ju vad som händer bakom kulisserna och hyser stora förhoppningar i att de förhandlingar vi jobbar med ska mynna ut i något bra.

...Boro/Vetlandas lagbygge: "Det är ett hårt jobb sätta truppen men målet är att bygga ett slagkraftigt lag som någonstans ska innehålla spetsen från ifjol men samtidigt ha en bredare trupp. Ska man gå långt måste man ha en bred trupp.

I en längre intervju med tidningen berättar 23-åringen om sitt hyllade år i Vimmerby, hans syn på hur hockey ska spelas och varför valet föll på Boro/Vetlanda.

– Det var många som ifrågasatte varför jag tog ett steg neråt. Men jag känner att under de här första åren som tränare måste jag bygga en grund i vad jag står för och vilken typ av hockey jag vill spela. Det måste jag göra i en klubb som tror på mig och det gör Boro/Vetlanda, berättar Eric Karlsson.

Vad var det som lockade med Boro då?

– Förutsättningarna finns för att jag ska kunna utvecklas som tränare här. När Boro hörde av sig och presenterade sina idéer så kittlade det ganska mycket. Just det här med att få bygga upp någonting helt själv.

– Allt från att sätta en trupp till att han en sån här upptaktsträff, att få bygga upp försäsongen, att gå på is och allt det där hockeyspecifika. Det var det som kittlade mest för mig. Jag gillar att utmana mig själv och det här känns som ett sådant uppdrag, säger han.

Snabb succé

Eric Karlssons tränarmeriter sträcker sig bara ett år tillbaka. Men vilket år det har varit.

Han började som assisterande tränare i Vimmerby HC i höstas och tog över huvudansvaret, tillsammans med Tobias Jahr och Krister Ström, efter jul.

Därefter ledde han VHC till en historiskt framgångsrik säsong.

– Jag trodde väl inte i början av januari att jag skulle stå som huvudtränare i ett division 1–lag. Men som det föll ut gick det ju väldigt bra. Jag känner att jag lärde mig väldigt mycket och att jag har utvecklats som människa under det året sedan jag slutade spela, säger han.

Ödmjuk personlighet

Samtidigt låter han inte framgångarna stiga honom åt huvudet. Ödmjukhet är ett ledord i Eric Karlssons filosofi.

– Jag har fortfarande en väldigt lång väg att vandra till att bli en duktig hockeytränare. Däremot har jag ett jäkla driv och vill utvecklas hela tiden. Det är något jag hoppas kunna överföra till killarna i laget, säger han och fortsätter:

– Jag vill att de ska känna att de har en tränare som jobbar hårdast av alla och att de sedan förmedlar samma sak på isen och tillbaka till mig.

Ingen given sanning

Karlssons tränarfilosofi handlar mycket om tydlighet och trygghet. Han ser gärna en öppenhet i omklädningsrummet.

Något som han till viss del saknade när han lirade själv

Annons

– Det jag kan känna med tränare som jag själv har haft och med många tränare överlag, framför allt de äldre, är att de tycker att de sitter på en given sanning. Att så här ska man spela och så här ska man hantera en grupp.

Du menar att de har varit med länge och vet bäst?

– Ja, de har varit med länge och då är det så här. Det kanske funkar på ett lag men så kommer man till ett annat lag och där funkar det inte alls.

– Men där kan jag känna att jag kommer in med en lyhördhet och ödmjukhet inför uppgiften. Jag vill ha kommunikation med mina spelare och höra vad de tycker. Kan man gemensamt komma fram till någon så är det ju så mycket starkare och lättare att köpa än om bara jag säger så här gör vi. Grunden till framgångsrika resultat är ju att få ihop gruppen och att dra åt samma håll.

Tar ansvar

Karlsson är dock tydlig med att poängtera att i slutändan är det han som bär ansvaret.

– Ja, det kan ju vara så att en spelare kommer och lyfter en sak som jag tycker är fel. Då är det min uppgift att argumentera emot det. Det tycker jag är viktigt i mitt ledarskap, säger han och fortsätter:

– Spelarna äger ju att ansvar i att våga lyfta saker. Sen är det klart att det är jag som ansvarig för besluten och det jag som står som ansvarig om det går åt helvete.

Vad vill du spela för typ av hockey?

Den hockey jag vill spela är en fartfylld hockey som ska baseras på den egna skickligheten. Man ska klara av att hålla pucken inom laget och vi ska vinna matcher på vår egen skicklighet. En modern och offensiv hockey kan man säga.

Karlsson fortsätter sedan:

– Sen bara för att man vill göra det betyder inte det att man skiter i försvarsspelet. Jag är helt övertygad om att bra offensiv vinner matcher men en stark defensiv kommer vinna mästerkap åt dig. Därför är det viktigt med tydliga ramar och hur vi vill spela utan puck är också jätteviktigt.

Vill vara kompis

Det är inte länge sedan Eric Karlsson själv lirade i Boro/Vetlanda. I spelartruppen finns fortfarande ett par killar kvar som han var lagkamrat med då och är nära vän med utanför isen.

Samma scenario var det under fjolåret i Vimmerby.

Hur ser du på att du är jämnårig med många av spelarna, tror du att du kommer att få den respekten som en tränare bör ha?

– Folk utifrån är nog mer oroliga för det än vad jag är. Det är klart att de tankarna fanns hos mig också när jag hoppade på Vimmerby. Men jag vill tro att respekt är något man förtjänar. Det har inget med ålder att göra.

– Sen det här med "kompisskapet". Det finns någon bild bland många hockeytränare att man inte får vara kompis med sina spelare. Men jag ser det tvärtom. Jag vill ha en nära relation med så många spelare som möjligt.

Är det någon skillnad på dig som spelare och nu som tränare?

– I grunden är jag samma person. Det hade varit konstigt annars om jag skulle kliva in i omklädningsrummet och vara en annan person som tränare. Jag som människa står ju för samma saker vare sig jag är spelare eller tränare.

– Men jag måste ha ett annat förhållningsätt nu. Jag kan ju tjoa och tjimma precis som vanligt med spelarna här utanför. Men när vi är inne i omklädningsrummet och det handlar om hockey gäller det att ha en professionalism.

Saknar du inte att spela?

– Vissa stunder gör man det, det går inte att komma ifrån. Men jag satsar väldigt hårt på det här nu och vill bli en bra tränare. Därför är trygg i att jag har spelat färdigt. Jag kom förmodligen så långt jag kunde och är nöjd med det. Nu är det ett nytt kapitel och det ser jag fram emot.