Åke Zakeusson hade som vanligt avverkat några mil på vägarna kring Vetlanda när han den där torsdagseftermiddagen kom körande på Näsbyvägen i riktning mot stan. Det var nerförsbacke och han hade fått upp god fart när en lastbil plötsligt svängde ut från tankstället på hans vänstra sida.

– Det bara small till, berättar han.

Få minnen

Det som hände därefter har Åke Zakeusson bara fått berättat för sig. Själv minns han ingenting förrän han vaknade upp på Höglandssjukhuset. Då hade han genomgått en operation där läkarna tvingats ta bort hans ena ben uppe vid ljumsken.

– Det ska väl gå det med. Huvudet klarade jag, som väl var, annars hade det varit precis hopplöst.

En livräddare

Han berättar om cykeln som trasslat in sig i benet, om lastbilschauffören som chockad hoppade ut ur hytten och om de stora mängder blod han förlorade. En man som befann sig i närheten hade sett olyckan och försökte stoppa blodflödet i väntan på ambulansen.

– Han räddade livet på mig. Annars hade jag nog strukit med. Jag har ringt och tackat honom, säger Åke Zakeusson som var vid medvetande när ambulanspersonalen kom och kunde rabbla sitt personnummer för sköterskan där han låg i diket.

I dag har han genomgått flera operationer. Och om några veckor hoppas han få lämna Höglandssjukhuset.

Stor omställning

Annons

– Det är bra service här, det kan man inte klaga på. Men det skulle vara skönt att få komma hem, säger Åke Zakeusson som dock fått komma hem på kortare permissioner emellanåt.

– Min systers grabb var och hämtade mig för ett tag sen, då åkte vi hem och åt middag. Det var den bästa middagen jag ätit på hela året, skrattar han.

Villan hemma i Bäckseda har anpassats för att Åke Zakeusson ska kunna ta sig fram med rullstol eller rullator. En stor omställning för någon som varit aktiv och rörlig hela livet. Långa promenader under vinterhalvåret och cykelturer om minst fem mil resten av året har tillhört de dagliga rutinerna i många år. Med sig i bagaget har Åke Zakeusson bland annat 34 Vätternrundor och nästan lika många varv kring Vänern.

– Jag har aldrig varit en sådan person som kunnat sitta still, säger han.

Rehabilitering

I dag blir det mest sjukgymnastik och rehabiliteringen går bra, mycket tack vare Åke Zakeussons goda fysiska kondition.

– Läkarna säger att jag har bra läkekött, säger han och berättar att han haft gott stöd av släkt och vänner som ofta tittar in till honom på sjukhussalen i Eksjö och hjälper honom att hålla humöret uppe när det känns tungt.

– Jag mår bra och jag har ingen värk. Men ibland känns det hopplöst, det går i perioder.

Läkarna pratar om en protes, Åke Zakeusson har siktet inställt på att kunna gå igen och komma ut på de promenader som blivit en del av hans livsnerv. Drömmen är att så småningom vara tillbaka på cykelsadeln i någon form.

– Jag törs inte fråga. Men de har ju så fina proteser nu för tiden, så det kanske ska gå.