Åsa Stenström efterträder Thomas Johansson som chef för Vetlanda Museum. Hon började jobbet i måndags, men har redan stora planer för museets framtid.

— Det blir ett skifte. Museet har tidigare haft en konstprofil, det kommer att ändras lite grand. Vi kommer fortfarande att visa konst såklart, men det kommer först och främst att finnas ett lokalhistoriskt perspektiv, säger hon.

Den nya museichefen talar sig varm för kulturhistoria med en lokal ingångspunkt.

— Det är en sak som jag brinner för, som de fick på köpet: det ska vara ett museum för alla, det måste vara angeläget för alla. Vi vill hitta saker som berör, som är mer än bara konstverksamhet.

Redan i år får museet en ordentlig uppfräschning med en ny reception och entré där det ska finnas möjlighet att dricka kaffe. Den nya samlingslokalen ska bjuda in till diverse skapande aktivitet.

Senare i höst börjar planeringen inför museets stora utställning för Vetlandas 100-årsjubileum och till 2020 ska den permanenta utställningen som presenterar kommunens kulturhistoria stå klar.

Annons

— Jag har stora förhoppningar om att nå helt andra besökskategorier. Det går inte att sitta och rulla med tummarna. Man måste engagera, inspirera och bjuda in till delaktighet, säger Åsa Stenström.

Möten med människor

Den nya museichefen känner Vetlanda mycket väl. Hon växte upp i staden och har en nära relation till museet som numera är hennes arbetsplats.

— Det var faktiskt Vetlanda Museum som gjorde att jag hamnade i museisvängen till att börja med. Jag gjorde praktik här, det måste ha varit 1987. Jag följde med dåvarande museichefen Charles Petrusson när han drog med mig till alla möjliga platser. Det var så fruktansvärt roligt, säger Åsa Stenström.

När hon gjorde sin praktik arbetade museet med att samla föremål för en utställning om 50-talet. Hon minns särskilt ett möte med radiomannen Lars-Göran Frisk som kom förbi för att lämna ett par leopardfärgade badbyxor.

— Jag har letat efter dem i arkivet, men de är nog inte kvar.

Till Umeå och tillbaka

Efter praktiken sökte hon omedelbart upp sin syokonsulent för att ta reda på hur man gör för att få arbeta på ett museum. Han tipsade om en utbildning i Umeå, dit Åsa Stenström genast sökte sig. Sedan dess har hon arbetat på Västerbottens museum och blivit kvar i Umeå i alla år - men nu är hon alltså tillbaka i Vetlanda där allting började.

— Jag kände mig redo. Jag kom hit och träffade världens härligaste gäng, säger hon.

Flytten dröjer någon månad till då den 14-åriga dottern ska gå färdigt terminen. Till dess arbetar Åsa Stenström 25 procent i Vetlanda. Från och med den 18 juni är hon på plats på heltid.

— Jag älskar Vetlanda. Det är något speciellt med känslan, med humorn. Det är här man hör hemma.