”Hej! Jag heter Tameem, jag kom till Sverige i maj 2014 och bor nu i ett litet samhälle som heter Korsberga där jag har fått mycket god hjälp av familjen Laitinen Fransson. Jag trivs bra här och studerar på komvux på Vetlanda Lärcentrum. Jag har bott i Sverige i mer än två år och hade det ganska jobbigt i början. Det är inte enkelt att lämna sina föräldrar i ett krigsland och komma till ett annat land som har annorlunda kultur och annorlunda språk.

Jag ska berätta lite om hur det är att leva i ett land som har krig. Jag var alltid orolig, till exempel när jag skulle gå ut och handla mat. På väg till mataffären var jag alltid rädd och tänkte att armén kommer att gripa mig eller döda mig. Jag hade en vän som blev skjuten i huvudet när han stod bredvid mig när vi protesterade mot regeringen.

Jag studerade till arkitekt och påbörjade första året på universitetet. Tyvärr kunde jag inte fortsätta på grund av att regeringens militär ville ha oss unga män till kriget. Då bestämde jag att så kan jag inte leva mer i Syrien. Jag fick hjälp att flyta till Libanon, från Libanon flög jag till Turkiet och från Turkiet träffade jag en grupp som skulle smuggla oss över till Grekland med gummibåt. Den var nio meter och vi var fyrtio personer på den båten. Det var trångt, mörkt och kallt. Vi var rädda att båten skulle gå sönder, mer än hälften kunde inte simma.

Annons

När vi kom till Grekland hade vi 25 kilometer att gå. Vi var genomblöta och hade ingen mat. Jag gav min jacka till ett barn som frös. Vi var tvungna att överlämna oss till polisen för att få tillstånd att gå vidare. Vi stannade tre dagar för att få papperet. Från Grekland flög jag till Italien, från Italien till Köpenhamn, där jag tog tåg till Malmö, för att sedan hamna i Vetlanda kommun.

Under dessa två år har jag haft tre jobb. Jag jobbade i Svenska kyrkan i nio månader som barnledare, och ett litet tag inom äldreomsorgen och nu jobbar jag på Ica Maxi i Vetlanda som vikarie. Jag har kämpat jättemycket för att klara mig själv och har gått igenom en massa tuffa saker. Vissa människor förstår inte att det är jobbigt att fly, många tänker att vi kom hit för att ta pengar från staten, de tänker att vi var fattiga i vårt land och bodde i tält. Nej! Vi kom hit för att vi inte vill dö! Vi vill överleva helt enkelt. Varför måste jag alltid förklara? Ni måste förstå att jag är trött på att förklara att jag är en vanlig kille som vill leva ett vanligt liv. Det finns många som hjälper till och gör allt de kan för att hjälpa och jag är tacksam för det. Jag är tacksam för att jag fått trygghet här i Sverige.

Jag har gått igenom många saker i mitt liv. Störst av dem är kriget, det är hemskt att leva i ett krigsland. Men ibland känns det att jag har krig också, men på ett annat sätt. Jag känner att jag måste visa att jag är en normal människa som alla andra och att jag inte är någon ”terrorist”. De flesta kopplar ihop flyktingar med terrorism. Ungefär som att jag skulle säga att alla i Tyskland är nazister, vilket alla vet inte är sant.

Julen kommer snart och det är lite sorgligt för mig eftersom jag längtar efter mina föräldrar, till min stad och mina kompisar när vi firar jul tillsammans. Här blir det plugg för mig eller något annat. Visst, jag har inte min familj här att fira julen med. Det är inte samma tradition i mitt hemland när det gäller julen som här. Där kan man umgås med människor man inte känner, framförallt efter julgudstjänsten i kyrkan. Alla är glada och sociala. Det är jobbigt att vara flykting, tänk på att även Jesus var flykting men människor tänker inte så långt. Här är det många som är rädda för att prata med en flykting. Vet inte varför kanske för att det är annat klimat men ”kom igen”!

Jag tycker det är viktigt för invandrare att lära känna svenska människor för att förstå deras kultur och utvecklas i språket. Det finns många utländska personer som vill lära sig mer svenska och skaffa svenska kompisar, men man tappar lite av hoppet då det ibland kan vara svårt att skaffa sig nya kompisar. Nu talar jag utifrån mig själv men jag vet att andra håller med mig. Jag vill visa att jag bryr mig om för jag vet att det går, vi är alla lika, oavsett religion eller kön, vi är människor och kan lära oss av varandra.

Jul