Som vi uppmärksammade igår så har Nintendospelet Pokémon GO på mycket kort tid spridit sig som en löpeld över hela världen. Det var därför nästan oundvikligt att tycka till lite kring detta.

Sheena Skoglund: Mer intressant än sex

Det är svårt att inte fascineras över Pokémon GO:s framfart. Bara två dagar efter spellanseringen fanns Pokémon GO installerat på fler Androidenheter i USA än den populära dejtingappen Tinder.

Det är väl oundvikligt att nu inte säga att Pokémon är mer intressant än sex, och att skämtsamt säga ”här blir inga barn gjorda”.

Men det finns spelanvändare som vittnar om det motsatta. På internet finns nämligen berättelser om hur spelet lett till flera nyfunna vänskaper men även till och med dejter.

Annons

Så alla singlar på Höglandet - skippa dejtingapparna, ge er ut på Pokémonjakt istället.

Kajsa Skarheden: Hurra för stark nördkultur!

Jag medger att jag himlade med ögonen när jag fick höra talas om Pokémon GO. Jag menar, vem kommer någonsin spela det här, allvarligt? De barn som jag föreställde mig är spelets målgrupp är väl för små för att ens ha hört talas om Pokémon?

Jag glömde visst att nördkulturen är allsmäktig och generationsöverskridande. Det handlar inte om ålder, det handlar om engagemang. Barn och vuxna motiveras till att resa sig ur sofforna och gå ut. Det liknar rena folkrörelsen. Vad mer kan man begära av ett spel?

Julia Brandberg: Det digitala husdjuret

En nostalgitripp tar mig tillbaka till när jag hade en plastig, äggformad tamagotchi. Varelsen på andra sidan skärmen skulle matas, städa hos och överösas med kärlek. Vem hade egentligen tid för levande husdjur?

Historien upprepar sig och det digitala skärmdjuret är tillbaka. Allt som krävs är att fånga en Pokémon och sen väntar timmar med träning. Suck, all denna tid som redan spenderas framför mobilskärmen.

Pokémon Go-rörelsen är nog ändå inget för mig. Jag nöjer mig med min dammiga tamagochi.

LÄS MER: ”En liten vattenmissbrukare”

LÄS MER: ”Lägg ner Zlatan-hysterin”