En sjukhusclown går runt på sjukhus för att muntra upp och ge glädje till barn och vuxna på sjukhus, både i korridorer och på avdelningar. Det vill säga långt ifrån den bilden som monstret Pennywise i "Det" ger. Sjukhusclownerna Charlott Sjönneby och Helen Frosthagen vill därför i samband med premiären av skräckfilmen på onsdagen ge en mer rättvis bild av vad en clown är.

— Figuren i filmen "Det" är ingen clownfigur, det har ingenting med clowner att göra. En clown är ju en vänlig person, varm och vill alla väl. Vi har det här som yrke, att vara sjukhusclowner, och det blir ju oerhört olyckligt när det börjar cirkulera den bilden, säger Charlott Sjönneby.

Inte minst märkte de av den skeva clownbilden för ett år sedan när det rapporterades mycket om clowner som gick till attack mot människor världen över.

Annons

— Jag ska inte säga att det var svårare att jobba, men det blev en olustig känsla när man började använda vårt yrke som har en helt annan innebörd till det. En del barn kan skilja på vad som är på riktigt och inte, men en del har inte möjlighet att göra det och blir påverkade på ett negativt sätt, säger Charlott Sjönneby.

Hon har jobbat som sjukhusclown i 19 år och har med jämna mellanrum träffat människor som har berättat att de är rädda för clowner sedan de sett "Det". Att man nu har gjort en ny version tycker hon därför är olyckligt.

— Det blir tråkigt när man sätter likhetstecken mellan en sådan figur och en clown. Man kan göra den filmen men kalla den för skräckmonster istället. Vi är ju inte emot att man gör skräckfilmer, men vi är emot att man kallar det för en clown när det är så långt ifrån vad en clown är.

Annars är det ju vanligt med skrämmande clowner i populärkulturen.

— Börjar man prata i de termerna vet man ingenting om vad en clown är. Man har ingen historisk bakgrund till varför man började med clowner från början. Det är bara okunskap.

Istället ger hon exempel på clownen Manne och Charlie Chaplin som riktigt bra clowner.

— Jag gillar Manne. Jag såg en föreställning här i Jönköping för ett halvår sedan och jag tycker att han är beundransvärd. Han har ett så fint sätt med publiken. Han har en värme i sig. Magnus, Brasse och Eva ("Fem myror är fler än fyra elefanter") ser jag också som någon slags clownfigur som jag tänker mycket på när jag jobbar.