Det brukar ju sägas att en publik ska mjukas upp först, att den liksom en idrottare måste värma upp innan (skratt)musklerna kan ta i för fullt. De reglerna tycktes dock inte gälla under fredagskvällen i Withalasalen. Där fanns inga murar som först var tvungna att rivas ner mellan scen och åskådarplats. Kanske hade de rämnat redan under det mingel som föregick föreställningen. Eller så berodde det bara på att kvällens huvudpersoner Martin och Jakob älskar att stå på scen, det märks, och på något vis smittar den där avslappnade känslan av sig.

Opretentiöst

Underhållningen är opretentiös, att skratta på ”fel” ställe uppmuntras, och skrattar man inte alls görs något roligt av det med. Martin och Jakob är kvicka och rappa. Det är inget revolutionärt som bjuds men det som sker känns sällan inrepeterat och det är bra. Istället känns det som om det som sker händer här och nu, vi i publiken får vara med, och på sätt och vis är det som om vi alla har roligt tillsammans. Trots att det rör sig om humor på bekanta teman som under bältet, sprit och igenkänning är många av skämten nya och känslan av att vi får vara med om något unikt för en kväll infinner sig. Det är en fin känsla, som får oss att skratta och gå hem med ett leende på läpparna.