Theo Janson och Peter Nilsson bor cirka åtta kilometer ifrån varandra på södra Öland. Theo bor i byn Ventlinge och Peter i Mellby.

— Men jag bor på den rätta sidan, skrattar Peter ropande till Theo då de båda hänger sin konst inför lördagens vernissage på Konstföreningens Hus i Vetlanda.

De båda möttes 2010 i samband med medlemskapet i Södra Ölands konstnärsgille där Theo nu är ordförande.

— Vi har inte samarbetat på vis, eftersom vi inte ”står på samma ben” rent konstnärligt, men att ställa ut tillsammans så här är perfekt, framhåller de båda.

Lång gesällära

Theo Janson har ställt ut på Konstföreningens Hus tidigare, närmare bestämt 2002 tillsammans med sin far Vide Janson, mannen bakom den så kallade Grödingegruppen.

— Jag träffade otroligt många olika konstnärer i farsans verkstad. Man ska säga att jag på detta vis fick en lång gesällära. När jag var yngre hade jag inga tankar på att gå i min pappas fotspår, men när jag var i dryga 20-årsåldern upptäckte jag att jag kunde rätt mycket inom konstområdet. Jag började gå på utställningar och sedan satte jag igång. Debuten gjorde jag 1976 i Linköping, förklarar Theo Janson.

Annons

Sedan premiärutställningen har det blivit många uppdrag för Theo. Ett av hans mer uppmärksammade verk finns på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.

— Att göra konstverk i trä har jag självklart från min far. Som konstnärer har vi dock inget annat släktskap, men vi har nog olika sätt att vara finurliga på, säger Theo.

Tidigare har Theo visat ett prov på denna finurlighet.

— Jag tycker det är intressant med skåp och dessa skåp har varit som en röd tråd i vissa av mina utställningar, så även denna gång. Vid första anblick kan dessa ses som nyckelskåp, men för mig är det öppningsbara reliefer, säger han och skrattar och demonstrerar skåpet vars bas är ett strandfynd, ett stort fint stycke trä som Theo utsmyckat.

Söker ”gizz”

Vad anbelangar Peter Nilsson så har han inte ärvt sitt konstnärliga intresse, även om han tillstår att ”farsan målade rätt bra”.

— Jag blev inspirerad av min bildlärare Rickard Koblanck som senare startade Fältbiologerna i Hultsfred. Av honom väcktes mitt intresse för både naturen och måleriet. I tonåren satt jag och bläddrade i bilderböcker av Gunnar Brusewitz. I gymnasiet blev jag fågelskådare och började också måla av dem. Att måla av fåglar ställer samma krav som att teckna kroki, det gäller att få till proportionerna rätt, säger han.

Inom ornitologin finns ett begrepp som kallas för ”gizz”. Denna känsla är viktig för Peter Nilsson även som målare.

— ”Gizz” handlar om att kunna avgöra vad det är för fågel enbart genom att se hur de flyger. I måleriet gäller det att hitta objektets karaktär, rörelse och hållning, förklarar Peter Nilsson.

Både Theo Janson och Peter Nilsson står för starka naturupplevelser i sin konst. Detta kommer publiken på Konstföreningens Hus på lördag att märka. Publiken kommer också att bjudas på vissa överraskningar.

— Jag har ju bandet Wild Rover på fritiden som lirar irländsk och småländsk folkrock. Mitt musikaliska intresse kommer märkas även på vernissagen, då jag kommer sjunga och spela lite. Det ser man fram emot, säger han.