DE RÖDGRÖNA är tillbaka i ledningen om man inkluderar Vänsterpartiet, i alla fall enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste opinionsmätning som släpptes under torsdagen.

Tillsammans får de tre partierna 41,4 procent av rösterna, vilket är mer än Alliansens 37,9 procent.

Statsminister Stefan Löfven (S) kan pusta ut ett tag till, men inte tack vare att Socialdemokraterna ökar: tvärtom minskar partiet med 0,3 procentenheter till 29 procent.

S och Miljöpartiet får tillsammans bara 33,7 procent av rösterna. V får 7,7 och Sverigedemokraterna 17,5 procent.

KRISTDEMOKRATERNA ligger kvar under riksdagsspärren med 3,1 procent och Liberalerna blir ett allt mer irrelevant parti med sina fem procent.

Bortsett från V har även Centerpartiet ökat i mätningen. Det sistnämnda får 7,1 procent.

Centerpartiet har helt enkelt dragit nytta av att vara det enda Allianspartiet som är för öppnare gränser.

Det har varit ett smart drag. De borgerliga väljare som fortfarande vill ha en friare invandring vet vart de kan vända sig.

Dessutom framstår C som ett parti som inte vänder kappan efter vinden.

MODERATERNA är det parti som har tappat mest av alla med nästan två procentenheter och hamnar på 22,8 procent.

Det är illa.

Visserligen kan M öka. Det är fortfarande två år kvar tills nästa val. Men då måste partiet snabbt komma på en bra strategi för att locka tillbaka väljare, och då helst i går.

Det är moderatledaren Anna Kinberg Batra medveten om.

Men inget verkar fungera.

Och anledningen är enkel: Moderaterna har tappat sin trovärdighet helt. I flera frågor.

Sådant tar tid att reparera.

PÅ SPANSKA finns ett ordspråk som kan översättas till "skaffa dig ett rykte och gå sedan och lägg dig."

Annons

Med det menas att så fort man har lyckats profilera sig på något sätt (kan vara både positivt och negativt) så kan man lika gärna strunta i att göra något åt det efteråt eftersom ryktet man har skapat lever vidare av sig självt.

Detta kan appliceras på både M och SD gällande invandringspolitiken.

Vad gäller SD så har partiet redan gjort det mesta av grovjobbet.

SD identifierade folks oro och marknadsförde sig självt som det enda oppositionspartiet. Nu när jobbet har gett resultat är det bara att luta sig tillbaka och göra i princip ingenting.

Det kvittar om SD:s integrationspolitik (som är det viktigaste just nu) är bra eller inte. SD kan fortfarande få valuta för den politik de har framfört under åren.

Det betyder såklart inte att SD kommer att växa i evigheternas evighet. Det finns ett stopp även för SD, frågan är bara var.

MEN ÅTER till M: Hur ska partiet återerövra debatten? Vilka problemformuleringar kan det äga framöver?

Frågan om "ordning och reda" har inte varit tillräcklig.

De egna väljarna vet dessutom inte vilken sorts regering de kommer att få om de röstar på M.

Försvarsfrågan hade kunnat vara ett framgångsrecept.

Där hade man kunnat plocka tillbaka de SD-väljare som inte sympatiserar med Putin och som vill gå med i NATO.

Problemet är bara det att Alliansen tappade trovärdighet även i den frågan under förra mandatperioden.

PRECIS som S har M blivit allt hårdare i invandringspolitiken i hopp om att få tillbaka en del väljare, men det har inte lyckats.

Anledningen till det är att SD ligger ljusår före.

SD kommer alltid att ha varit först med att propagera för bland annat strängare gränser. Att flera partier nu har tagit efter duger inte och framstår som oseriöst.

M och S bytte åsikt så fort de märkte att folket hade slutat backa dem angående invandringsfrågan. Innan dess hade samma väljare negligerats helt och hållet.

(Sedan anklagar svenska politiker personer som Trump för att vara populister. Kasta sten i glashus, någon?)

Det främsta hindret mot ett ökat väljarstöd för Moderaterna år 2016 är därför inte de rödgröna. Det är inte ens SD.

Det främsta hindret för Moderaterna år 2016 är Moderaterna pre-2014.

Det kommer att ta lång tid innan partiet lyckas bli av med "Öppna hjärtan"-stämpeln.

Läs även: Kommunismen dog inte med Castro

Läs även: Bah Kuhnke hotar yttrandefriheten