Kommentarerna är hätska, både på Facebook och sådana som skickats till tidningen, både kring de misstänktas ursprung och för att vi inte har skrivit om händelserna förrän nu.

Faktum är att det krävdes envist arbete för att få loss något alls hos Polisen.

Det visade sig att det fanns två anmälningar. Förklaringen till att tidningen inte fått någon information var att båda var åtkomstskyddade.

På Facebook kan det skrivas mycket, men hur mycket höll för polisanmälningar? Det kan vara stor skillnad.

— Det är jätteviktigt att de som blir utsatta alltid anmäler detta, säger Niklas Boman, kommunikatör hos Polisen i Jönköping.

Den ena av de två åtkomstskyddade anmälningar han hjälpte till att plocka fram åt tidningen (men inte så att vi fick läsa) kom från en ung kvinna som blev ofredad på ett sätt som hon upplevde mycket obehagligt.

Annons

På Facebook berättar hon, innan hon polisanmälde, med ord som inte lämpar sig att trycka i tidningen vad gänget av killar som ofredade henne gjorde och vad de bad henne om. Det var grova saker.

Hon konstaterar att hon aldrig skulle ha haft en chans mot nio killar ensam och beskriver dem i Facebookinlägget som ”nio styck migranter”.

Nu räddade hennes chef henne, han uppmärksammade situationen ute på Esplanaden ovanför stationen. Han ska ha sett det när han stod inne på Thimons för att beställa sin lunch, enligt vad hon berättar.

Redan nedlagt

Jodå, det visar sig finnas en anmälan om ofredandet. Men ärendet är redan nedlagt:

— Tyvärr, det har inte inletts någon förundersökning. Det saknas saker att gå på. Det finns inga spaningsuppslag, bara hennes vittnesuppgifter, konstaterar kommunikatören.

Det finns också en anmälan om ofredandet av de ena 13-åringen, flickan vi kallar Lisa, i en separat artikel.

— Vi har fått anmälan, hon uppger att hon blivit ofredad. Sedan finns i dagsläget ingen misstänkt och ingen gripen. Men här har vi lite spaningsuppslag som vi jobbar med, säger Niklas Boman.

Borde det inte vara prioriterat polisjobb att skydda unga flickor från ofredanden en vanlig vardagseftermiddag?

— Ja, det kan man ju tycka. Sedan är frågan hur mycket man kan göra. Det är en jättesvår fråga. Jag vågar inte uttala mig om vad som kommer att göras, säger kommunikatören.