FÖR INTE SÅ länge sedan, när debatten om FRA-lagen var som starkast i Sverige, var "övervakning" ett fult ord och den personliga integriteten var helig.

Mycket har förändrats sedan dess.

Mångas upplevelser av en större otrygghet på offentliga platser och terrordådet i Stockholm i april har inte bidragit till att dämpa efterfrågan på mer övervakning.

I vissa bostadsområden i flera svenska städer är oroligheterna så utbredda att inte ens polisen kan skydda de boende. Nyligen fick polisen i Stockholm ett utökat tillstånd för kameraövervakning i flera förorter, som Husby, Rinkeby och Tensta.

Jönköpings län har det fortfarande relativt bra i det avseendet. Av de 23 "särskilt utsatta" områden som polisen markerade ut i juni i år låg inget i länet.

I Ydre kommun blev däremot frågan om kameraövervakning nyligen aktuell efter flera skjutattacker mot socialkontoret i Österbymo under sommaren, och senare även skadegörelse i september månad.

Säkerhetsåtgärder, framför allt övervakningskameror, har helt enkelt blivit populärare än någonsin.

I DATAINSPEKTIONENS hemsida står det att kameraövervakningslagens syfte är att kameror bara får användas när "övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset".

Kollektivtrafiken är ett typiskt område där övervakningskameror används som säkerhetsverktyg. Där är Jönköpings länstrafik långt ifrån ensam.

Enligt tidningen Elinstallatören (6/7 2015) sattes den första övervakningskameran i Stockholms lokaltrafik (SL) upp år 1997, i en tunnelbanevagn. I dag är antalet kameror i SL-trafiken runt 20 000 stycken.

En ökad övervakning är inte problemfri.

Annons

Under 2016 gjorde länsstyrelserna en tillsynsrapport om kameraövervakning vid badanläggningar. I den fick 29 av de 40 badanläggningar som hade kameror som kunde riktas mot allmänheten en anmärkning.

Den vanligaste anmärkningen var att tydlig skyltning saknades. I andra badanläggningar översteg antalet kameror de antal som man hade meddelat tillstånd för eller så skedde övervakningen utanför tillåtet område.

Tillsynsrapporten ger exempel på när reglerna inte har följts och behöver självklart inte betyda att all kameraövervakning är fel. Däremot riskerar den sammanlagda kombinationen av "lagliga" och "olagliga" kameror att minska rörelsefriheten.

Ett annat problem är att övervakningskameror ofta skapar en så kallad "falsk trygghet". Man tror att man är mer skyddad än vad man faktiskt är.

Ett tredje problem är att kameror går att hacka. I somras rapporterade Aftonbladet att cirka 300 kameror runt om i landet hade hackats. Eksjö, Nässjö, Mullsjö, Huskvarna, Vetlanda och Värnamo var orter i länet som hade drabbats.

Hackaren var en man från Moldavien.

FRÅGAN OM övervakning är inte helt enkel.

En kamera på en plats kanske inte gör så stor skada. Två kameror på två olika platser kanske inte heller gör så stor skada. Men tre, fyra, fem, tjugo... Hur många kameror är "för många"?

När blir kameralinsen ett intrång i människors privatliv i stället för ett snällt vakande öga?

Gränsen är såklart olika för oss alla. Vissa bekymras inte över det alls. Andra anser det vara obehagligt. Vems gräns ska vi anpassa oss till?

En förmildrande omständighet är att övervakningskameror ofta justeras så att de till exempel bara används vid vissa tider på dygnet.

Det som däremot förvärrar situationen ur "integritetssynpunkt" är dock att många andra av våra personuppgifter registreras på andra sätt än i rörlig bild av myndigheter och företag. Kameraövervakning blir ännu en kontrollmetod bland många.

Fördelarna med övervakningskameror är många. Men nackdelar finns också. Det gäller därför att hitta den perfekta balansen mellan trygghet och frihet, om den ens finns.