I höstas besökte Jönköpings-Posten kristna Strandskolan, den enda grundskolan i Jönköpings kommun med en religiös profil. Elever berättade i reportaget om god gemenskap och den närhet till lärarna som den mindre gruppen gav. Värden som år efter år får många troende att välja Strandskolan. Det fanns dock baksidor också. En tidigare elev berättade om att elever som tvivlade på sin tro kunde skambeläggas. Reportaget visade en skola där mycket är bra men allt inte perfekt, som i förmodligen snart sagt alla skolor oavsett driftsform.

Det är inte skolor som Strandskolan som gjort att religiösa friskolor har hamnat i den politiska skottgluggen de senaste åren. Det är i stället hisnande historier som toppas av Vetenskapsskolan i Göteborg – där en tidigare vd klassats som säkerhetshot av Säkerhetspolisen och personer med koppling till skolan uttryckt sympatier för IS.

På onsdagen presenterade regeringens utredare förslag på nya regler för friskolor med konfessionell inriktning. I enlighet med uppdraget finns ett förslag på hur ett stopp för nyetableringar kan införas, men utredaren flaggar för att det kan bli svårt att genomföra. Det kan nämligen strida mot Europakonventionens stipulerade rätt att välja utbildning som stämmer med familjens religiösa övertygelse.

Annons

Regeringen tänker ändå gå vidare med ett nyetableringsstopp, då det är en del i januariavtalet. Det är en dålig idé, dels med tanke på de juridiska hindren, dels för att det är – en dålig idé. Att acceptera alla befintliga religiösa friskolor men säga nej till fler kan tolkas på två sätt. Antingen tycker januaripartierna att de skolor som redan finns är jättebra men att inga nya kan förväntas bli lika bra. Eller att religiösa friskolor är något dåligt och att vi får vara glada om de i alla fall inte blir fler. Det förstnämnda faller på sin egen orimlighet, det sistnämnda vore en svag kompromisspolitik.

Regeringen och stödpartierna borde släppa tanken på etableringsstopp och i stället intensifiera jakten på skolor som inte sköter sig. Den nya utredningen kommer med flera förslag. I dag är det frivilligt för fristående skolor att anmäla att de har konfessionell inriktning. Det är självklart orimligt.

Utredningen föreslår skärpta bestämmelser om att det ska vara frivilligt för elever att delta i de konfessionella inslag som skollagen tillåter utanför ramen för undervisningen. Det är svårt att kontrollera. Vem kan säga om ett barn verkligen upplever det som frivilligt att delta i bönen i den skola dess förälder sannolikt har valt? Skolinspektionen måste ges resurser att granska detta, gärna genom ett särskilt uppdrag, så att en skärpning inte blir symbolisk.

Viktigast är att det blir lättare att dra in tillstånd och lägga ned friskolor som inte sköter sig. Skolinspektionen måste få göra en samlad bedömning av en skola i stället för att titta på varje anmälan för sig. Den som kontinuerligt inte lever upp till skollagen ska inte få driva en skola i Sverige.

Strängare regler och noggrannare kontroll är en effektivare och mer trovärdig politik än att dra en godtycklig gräns mellan skolor som finns och som ännu inte finns.

Det viktigaste är att vi slipper se fler skolor som rekryterar barn till religiös extremism.

Relaterat: Reportage från den kristna grundskolan: ”Vi är en skola först och främst, inte en kyrka”