Går det att tänka sig demokratin utan en fri press? Den frågan ställer Ulrika Kärnborg i sin bok "Klickokratin" till Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet. Hans svar blir "nej". De värden som byggts in i de journalistiska institutionerna är en viktig del i demokratins system, menar Asp. Författaren letar sig fram till denna för journalistkåren så avgörande frågan genom en berättelse om den situation som medierna befinner sig i, internationellt men framförallt i Sverige. Kärnborg blandar intressanta historiska fakta med målande beskrivningar av branschprofiler och initierade samtal med kunniga experter. Men hon gör det med en plågad underton.

Fakta: Ny bok

"Klickokratin - Mediekrisens första offer är sanningen"

Ulrika Kärnborg

Atlas

Fakta: Ny bok

"Klickokratin - Mediekrisens första offer är sanningen"

Ulrika Kärnborg

Atlas

Att det råder kris är uppenbart. Och man kan med rätta anklaga vår bransch för att ha vaknat upp sent. Fortfarande i dag upplever Katarina Gruffman, kulturantropolog med kunskap om konsumenters beteende i den digitala världen (och som intervjuas i boken), att journalister hon föreläser för är genuint ointresserade av hur man kommunicerar på olika plattformar. Det håller inte längre. Omvandlingen av medielandskapet går snabbt. Kärnborg räknar i förordet upp ett flertal nedläggningar, sammanslagningar och varsel i branschen bara från den tid hon sammanställde boken, och jag kan lägga till fler därefter – senast i veckan meddelades från MTG att man nu ska spara in motsvarande 300 tjänster.

Vi på Hallpressen brottas såväl som övriga branschkollegor med att hitta nya affärsmodeller och parallellt mognar användarna och byter beteende. Förändringstakten är hög och med den väcks det hopp som jag och andra med mig har, trots allt. Katarina Gruffman pekar på betalningstjänster som Netflix och HBO som satsar på bra innehåll och som växer: "På samma sätt tror jag att riktigt bra journalistik kommer att överleva ­– om inte medieföretagen slarvar bort den vägen".

Annons

För att klara uppgiften krävs tidningsägare med en publicistisk idé. Det krävs nya arbetsmetoder och förståelse för varje kanals styrka såväl som trovärdig och meningsfull journalistik. Och när informationssamhället blev relationssamhället måste vi i branschen också förstå den logiken. Jag är inte lika sorgsen över den utvecklingen som Kärnborg. För mig ska det lokala mediehuset ha en nära relation med sina läsare och tittare, det har vi alltid haft och det passar bra in även i den nya tiden.

Via larm om landsortstidningarnas död och kulturministerns tal om att den lokala journalistiken tynar bort och att det är ett hot mot demokratin landar Ulrika Kärnborg i ett intressant resonemang om hur kritiken och kulturjournalistiken är mer hotad än allmänjournalistiken. Och nog är fallet så när kris råder i medieföretagen. Vad gör det för ett samhälle om det kritiska samtalet om de komplexa frågorna försvinner? Få nya arenor har fötts och medieföretagens kultursidor utgör alltjämt basen för dessa samtal. Här finns en större uppgift för publicisterna att förvalta.

Bland de obehagliga sanningarna som Kärnborg levererar finns farhågor om hur vår inlärning förändras och bilden av en maktförskjutning där det fria internet istället har utvecklats till en arena för multinationella nätföretag som spionerar på användarna. Att den postdigitaliserade offentligheten består av bubblor där mediekonsumenter tar del av sidor och information som passar deras åsikter och aldrig behöver konfronteras med avvikande världsbilder är en fara för demokratin.

De dystraste bilder blandas med positiva exempel. Som Blank Spot Project – en satsning på gräsrotsfinansierad utrikespolitik som hoppfullt visar att det finns en betalningsvilja för de intressanta historierna. En av grundarna, Nils Resare, poängterar vikten av att vara pedagogisk och att förklara hur det journalistiska arbetet bedrivs: "Vi måste komma bort från det här att journalistik är gratis".

Ulrika Kärnborg ger en mångfacetterad bild av mediekrisen. Faror lurar överallt i jakten på nya intäkter men också i mer omvälvande strukturomvandlingar. Men för den som vågar pröva nytt och håller den publicistiska kompassen stadigt lever hoppet även efter läsningen av "Klickokratin". Jag delar helt de uppfriskande tankarna som Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande, ger uttryck för: "Jag tror på framtiden. Journalistiken kommer att överleva därför att vi har behov av den. Så länge vi lever i ett fritt, demokratiskt samhälle kommer det att finnas journalister".

Anna-Karin Thorstensson

Digital redaktionschef Hallpressen och ordförande i Publicistklubbens östra krets