– Hon blev utsatt för det mest skamliga en kvinna kunde bli utsatt för på 1800-talet. Ändå höll hon huvudet högt och stannade kvar i staden. Det krävs en kvinna av stål för att klara det, säger Mikaela Söderberg, guide på Vetlanda stadsvandring.

Mikaela Söderberg berättar om Sixten Sparre och hans fru Luitgard Adlercreutz Sparre, en berättelse som ofta skildras som en "tragisk kärlekshistoria". Men Mikaela Söderberg menar att det är fel att romantisera den här historien eftersom det fanns verkliga offer med i bilden.

Sixten Sparre blev kär i cirkusartisten Elvira Madigan och övergav sin hustru. Parets historia slutade med att Sparre tog livet av först Madigan och sen sig själv. Enligt Söderberg är dock den övergivna hustrun det verkliga offret. Att bli lämnad som kvinna på den här tiden ansågs mycket skamligt. Många skulle ha lämnat stan och bytt namn, menar guiden, men Luitgard Adlercreutz Sparre stannade alltså i Vetlanda med sina barn.

– Jag blir så arg när människor romantiserar det här och beskriver den som en vacker, tragisk kärlekshistoria. Hustrun blev illa behandlad av sin man, uppger Mikaela Söderberg utanför Konstföreningens hus. I det ljusgrå huset till vänster bodde Luitgard Adlercreutz Sparre.

Annons

Mikaela Söderberg menar att Vetlanda var ett ovanligt jämställt samhälle under vikingatiden. Hon uppger att de svenska vikingarna ofta beskrivs som förhållandevis fredliga vikingar, som ägnade sig mer åt handel än de andra. Men det kunde man inte säga om Vetlandas vikingar.

– Vetlandavikingarna hade bra kontakt med danska vikingar, vi var mer aggressiva och männen var borta mycket.

Männens frånvaro gjorde Vetlanda till ett "väldigt jämställt" samhälle, enligt Söderberg. Hon menar att kvinnorna på detta vis fick tillgång till höga poster i samhället, de kunde exempelvis jobba som präster.

– Därför var det kvinnorna som styrde i samhället. De hade betydligt mycket mer makt här än i övriga Sverige, säger Mikaela Söderberg.

– Vetlanda var en centralort under vikingatiden. Än i dag har vi faktiskt det största vattendraget, flest runstenar och störst gravfält i hela Sydöstra Sverige.

Det hände att män gav kvinnor runstenar, men det fanns bara en runsten som var ristad av en kvinna. Den utmärker sig även genom att den är ristad på två sidor av stenen. Mikaela Söderberg pekar på den.

– Hon måste ha varit en mycket mäktig kvinna.

Stadsvandringen rör inte bara kvinnofrågor utan handlar om stadens historia i sin helhet.