Teresia Bokor sitter i köket i andrahandslägenheten på hipstersöder. Det är söndagsmorgon och espresson puttrar på gasspisen. Hon laddar inför kvällens föreställning med tystnad och Zlatan Ibrahimovics taikwandomål på youtube.

– Jag älskar Zlatan, han är det nya Sverige. Jag vet inte vad jag gör när han slutar men jag hoppas på Alexander Kacaniklic, säger hon och skrattar.

Började tidigt

Teresia Bokor hämtar sin inspiration från pianospel, centraleuropeisk natur och fotboll. Hon menar att det finns många likheter med att vara operasångare och elitidrottare.

– Man måste hålla sig fysiskt aktiv och ständigt träna rösten. Jag kan inte dricka alkohol när som helst och ibland måste jag helt enkelt vara tyst.

Vid sex års ålder började Bokor ta pianolektioner av Svenska kyrkans dåvarande organist i Vetlanda, Birger Marmvik. Men någon nybörjare var hon inte.

– Mormor lärde mig spela väldig tidigt och jag ville bli pianist, berättar hon.

Fina recensioner

Efter att Bokor började ta sånglektioner i en ålder av 16, sattes siktet in på klassisk sång och efter gymnasiet kom hon in på Vadstena folkhögskolas sånglinje. Därefter blev det fortsatta studier på musikerlinjen vid Musikskolan i Malmö och vidare på Opera akademiet i Köpenhamn.

Direkt efter examen 2008 fick Teresia Bokor rollen som ”Christine” ur ”Fantomen på operan” i Köpenhamn. Men hennes första riktiga premiär skedde redan innan dess.

– Jag fick göra Mozarts ”Servilia” i ”La clemenza di Tito” på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Det är nog det roligaste jag gjort.

– Att få arbeta med en så grym regissör, David McVicar, inför min professionella debut, det var fantastiskt, säger hon.

Efter rollen som ”Christine” flyttade Bokor till Österrike. Hon fick fast anställning på Operahuset i Linz och i rollen som ”Olympia” ur ”Hoffmanns äventyr” fick hon fina recensioner.

– Man ska alltid respektera sin publik. Jag tänker inte på recensioner utan vill alltid ge mitt bästa. Sen vet man ju aldrig vem som sitter i publiken, säger hon.

Höga förväntningar

Annons

Den 18 september var det premiär för Mozarts ”Trollflöjten” på Folkoperan i Stockholm. En opera som ska vara den allra mest kända.

För Teresia Bokor blev det en chans att göra en av sina absoluta drömroller som hon hoppas kunna göra fler gånger.

”Nattens Drottnings” arior är välkända och gör att publiken förväntar sig något specifikt. Det är en av de mest utmanande rollerna och är känd som den svåraste koloratursopranrollen som finns.

–Den kräver att du ska leverera otroligt mycket på kort tid. Det är lite som en forward i fotboll eller en hundrameters löpare. Det bara måste sitta, den kräver en otrolig precision, säger hon.

Skönhet behövs

Folkoperans tolkning av Mozarts verk är minst sagt annorlunda och flirtar både med en yngre generation men också med en relativt oerfaren publik.

– Opera har fått en stämpel att vara svårt och oåtkomligt. Många tänker nog att opera är lite snobbigt och något för fint folk.

Den bilden vill Teresia Bokor gärna sudda ut.

– För mig är det som att gå på en bra restaurang och äta något fantastiskt. En bra föreställning stannar kvar i kroppen till långt efteråt.

– Jag tror vi behöver skönhet och att helst varje dag höra något vackert. Det bryter av vardagen och berikar våra liv.

Inne i sminket sitter Teresia Bokor och blir förvandlad till någon annan. Med hjälp av maskör Petra Göransson växer sakta ”Nattens Drottning” fram.

Det är söndagseftermiddag och foajén på Folkoperan fylls till bredden med folk. Vinglas som klingar, klackar mot stengolvet, en doft av parfymblandningar och snart är den intima, indigoblå salongen fullsatt. Ridå.

Snabba frågor:

Bästa med jobbet: Det finns en tidlöshet i yrket, en vacker värld. Det är inte grupperat, alla umgås över åldersgränserna. Det tillåter mig att resa mycket och uppleva nya platser. Inte att förglömma, musiken, den fysiska prestationen och adrenalinet.

Sämsta med jobbet: Prestationskraven och att inte kunna ta ett glas vin när jag vill. Rädslan för förkylningar.

Förebilder: Angela Gheorghiu, Natalie Dessay och Michael Jackson.

Älskar: Mozart, Centraleuropa och en capuccino i Italien.

På gång: Sjunger i vinter/vår ”Amor” och ”Itathon” i operan ”Apollo e di Dafne” av Francesco Cavalli på Hofteatret i Köpenhamn.

Tycker att: När både teknik och skicklighet klaffar samtidigt är opera en högst fysisk upplevelse.