— Det var väldigt skönt att komma ut. För en gång skull kunde jag vara mig själv, säger han.

VP uppmärksammar hbtq-frågor

Vecka 37 arrangerar Vetlanda kommun Regnbågsveckan för att lyfta frågor som rör situatione..

VP uppmärksammar hbtq-frågor

Vecka 37 arrangerar Vetlanda kommun Regnbågsveckan för att lyfta frågor som rör situationen och rättigheter för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner. Vetlanda-Posten hakar på genom en artikelserie om hbtq-frågor.

”Störst av allt är kärleken” står det på Hampus Jonssons t-shirt. Citatet är hämtat från första korintierbrevet i bibeln och det är Svenska kyrkan i Växjö som låtit trycka upp tröjorna. Ett stort hjärta i regnbågsfärger talar om att kärleken är något som hör alla till, oavsett vilket kön man förälskar sig i.

För Hampus som är uppvuxen i en ekumenisk miljö, med en fot i frikyrkan och en i svenska kyrkan, är det viktigt att bli accepterad för den han är. Det har gått ett år och två månader sedan han berättade för sin familj att han är homosexuell. Tiden före dess mådde han mycket dåligt. Han hade länge funderat vem han var.

— Första gången jag funderade på om jag var homosexuell var när jag gick i sexan. Då tänkte jag att det nog bara var hormonerna, att jag var i puberteten, berättar han.

Men känslorna försvann inte. Under gymnasietiden blev det riktigt jobbigt. Det blev allt tydligare att han var homosexuell samtidigt som han inte vågade erkänna det för sig själv och absolut inte berätta för vänner och familj.

— Det var psykiskt jobbigt med att sitta inne med detta.

Annons

Efter tre år på estetiskt program på gymnasiet sökta han sig till teaterstudier i Blekinge och Norrköping. För något år sedan kom han tillbaka till Vetlanda och fick jobb som församlingspedagog i Svenska kyrkan. Det var på hemmaplan som allt ställdes på sin spets. Hampus mådde mycket dåligt innan han vågade erkänna hur det låg till. Han hamnade i en livskris och var tvungen att berätta hur det låg till.

Familjen tog emot beskedet med stora famnen och berättade att de älskade honom oavsett. Vännerna hade heller inga problem.

— Egentligen var jag nog aldrig rädd att berätta det för dem. Det var nog för mig själv det var jobbigast att erkänna det. Jag ville vara manligt stark och inte visa några svagheter. Det var som en spärr för mig. Jag höll allt inombords, berättar han.

Tar det personligt

Hampus Jonsson är öppen med att han är homosexull även om han inte slänger det i folks ansikte. Det är tidningen som sökt upp honom för att lyfta frågan inför regnbågsveckan och på sociala medier kan Hampus ta debatten för hbtq-personers rättigheter.

— I Sverige har vi kommit långt men det finns länder där regimer hävdar att homosexualitet inte finns. Som i Tjetjenien där man samlar ihop homosexuella, främst män, i koncentrationsläger och systematiskt avrättar dem för att de ses som en samhällsböld. Det skrämmer mig. Även om det är långt borta så känns det personligt.

Att sådana som dom inte får finnas.

Inte dömd och hånad

Om tjugo år kanske inte detta reportage behövs. Inte heller regnbågsveckor. Då kanske det är fullständigt självklart att varje människa har rätt att förälska sig i en person, oavsett kön. Men fram till dess behövs regnbågsveckor menar Hampus Jonsson.

— Jag har i många år mått dåligt för att jag inte fått vara den jag är. Jag önskar att alla andra som mår dåligt vågar öppna sig och vara den de är, utan att riskerad att bli dömd och hånad, slagen och utstött. Jag drömmer om en värld där det inte finns sådant oförstående och hat.