Inger skulle titta till släktens gravar på Edshults kyrkogård då hon såg att några av stenarna som länge stått undanställda mot kyrkogårdsmuren nu var märkta med gula plastband.

— Jag befarade att något kunde vara på gång. Jag har ju hört hur stenar krossas och förstörs för all framtid på andra kyrkogårdar. Ändå kunde jag inte tro att det var möjligt i Edshult, säger Inger Fransson som bor i Vetlanda men har släktband, som sträcker sig långt tillbaka i tiden, till Edshults socken.

Inger kontaktade chefen för kyrkogårdsförvaltningen i Södra Vedbo pastorat Charlotte Burman och fick sina misstankar bekräftade.

Som engagerad släktforskare reagerade Inger starkt på beskedet.

Stort värde

Genom sin egen forskning vet hon vad en kyrkogård kan berätta om människorna som levt och verkat på en plats.

— Ju äldre sten man hittar desto mer värdefull känns den, säger hon.

— Den lilla stenen efter mindre bemedlade har ofta minst lika stort värde som storbondens för oss som söker våra rötter.

Hon menar att alla stenar berättar sin historia på sitt eget sätt.

— De äldre stenarna har större variation och är vackra med olika graverade motiv, berättar hon och visar hur stenar inte bara ger personer namn utan också avslöjar deras yrken.

— Och vi får veta var de bodde, vi kan följa namn på bygdens gårdar och ställen från då till nu.

Ökar förståelse

Inger Fransson anser att det här tillsammans utgör ett lokalt kulturarv, en kulturskatt som ökar förståelsen för vår historia.

— Genom stenarna på Edshults kyrkogård kan vi följa flera generationer och släkten, säger hon.

Edshults socken hade en gång över 1 000 invånare. I dag bara runt 150 inom den gamla sockengränsen.

— Men Edshult har otroligt många efterkommande inte bara i Sverige utan även i USA, konstaterar Inger.

— Jag har själv visat gravstenar med stolthet och glädje för amerikaner på besök.

Gott om plats

Inger säger att hon har viss förståelse för om växande församlingar kanske inte kan spara alla gamla gravstenar. Men på Edshults kyrkogård finns ingen platsbrist.

Om bara viljan finns måste det gå att hitta en bättre lösning än att krossa gamla gravstenar, menar Inger.

På andra håll har jord schaktats undan och sedan har gamla gravstenar lagts på markduk och mellanrummen täckts med grus. Det skulle vara ett fint och värdigt sätt att bevara de gamla stenarna, tycker hon.

Inger har i ett brev vänt sig till kyrkogårdsförvaltningen i Södra Vedbo pastorat för att stoppa planerna.

— Att krossa dessa stenar är att skända förfäderna, som levat i socknen, älskat och kämpat, skriver hon i brevet bland annat.