Det har ju publicerats ett par artiklar om gode män/förvaltare på sistone. Och med anledning av detta finns det en del att betona.

Först och främst - vi har alltid huvudmannens (alltså hen som vi är god man eller förvaltare för) bästa för ögonen. Det är i grunden detta som styr våra insatser.

Sedan - att vara god man/förvaltare är ett ideellt uppdrag. Ibland betalar kommunen ett mindre arvode, ibland kan huvudmannen betala, ibland kan inget arvode tas ut. Det är inga stora summor det handlar om. Arvodet blir ändå ett välkommet tillskott som vi räknar med ska betalas ut så snart som överförmyndarens granskning är klar. Det är inte acceptabelt att utbetalningen dröjer.

Det finns nog inte många som tycker att sammanslagningen till en enda överförmyndarenhet blev särskilt lyckad. God man- och förvaltarföreningen kan konstatera att samarbetet inte flyter lika smidigt som tidigare. Ett exempel är att överförmyndaren inte längre hjälper till med utskick via mail, vilket gör att information inte når fram till alla gode män/förvaltare. Anledningen till det tycks vara att "inte alla vill ta del av information". Då är det väl bara att ta bort mailet, tänker jag!

Kanske ett par ord om media också? Det tycks vara mest intressant att skriva om sådant som går fel, inte om gode män/förvaltare vars insatser värderas högt av såväl huvudmän som överförmyndare.

Annons

Sist, men inte minst, uppdraget som god man/förvaltare är ett “ensamjobb”. Vi behöver ventilera sakfrågor med andra, givetvis utan att lämna ut huvudmannens identitet. Vi behöver vara med i en gemenskap där erfarenheter delas. För bland annat detta ändamål finns God man- och förvaltarföreningen men också för att samverka med övermyndarenheten. Detta kan säkert leda till mycket gott om en ömsesidig förståelse finns.

Om du undrar…

Ja, jag är god man och ja, jag är ordförande i God man- och förvaltarföreningen och ja, om du är god man tycker jag att du ska gå med i föreningen. Ju fler vi är, desto mer kan vi påverka.

KERSTIN LUNDQVIST