Undertecknad drog i ärlighetens namn en lättad suck när Slättåkra, mellan Alseda och Nyaby, blev veckans resmål i tidningens sommarserie, där vi besöker små orter i Vetlanda kommun blev.

Inte mindre än 55 personer bor i det backiga Slättåkra. Det är ungefär hälften så många mot dem som bodde här på 1950-talet. Ortens namn kan tyckas komisk, med tanke på hur backigt hela Slättåkra är, men det visar sig ha sin förklaring.

Mycket gammal bygd

Ingemar Wernersson, Eskil Gustavsson, Inger Gustavsson och Lars Karlberg kan berätta mycket om Slättåkra. Eskil, som är äldst i byn med sina 92 år, minns hur det var förr.

— När jag var liten fanns här en smed, en skomakare och en snickare som tillverkade hyvelbänkar, berättar han. Själv drev Eskil ett sågverk på orten i 25 års tid.

Han berättar också att han har ett vikingatida gravfält i sin hage, och att man i en bäck i närheten funnit en gammal runsten.

Annons

På 1900-talet fanns här två affärer och dessutom två gruvor ur vilka man bröt kvarts och fältspat.

Ingemar visar vägen till den ena gruvan, rakt ut i skogen och tvärs över den stora, platta Slätåkern som troligtvis givit Slättåkra sitt namn. Väl framme vid den ungefär 25 meter djupa gap som utgör gruvan, pekar Ingemar leende på den väl innötta stigen alldels intill och berättar att det är hans eget gamla körspår, från när han var med i landslaget i Enduro.

Stor gemenskap

Bystugan, det gula gamla missionshuset, är Slättåkras knutpunkt. Eskil berättar att det var ett centrum för bygden förr också.

— Alla gick hit, mer och mindre intresserade av religion. Det var det enda som fanns här att göra.

Sedan missionsförsamlingen lades ner i slutet på 1990-talet, används Bystugan mest till möten, julfester, vårfester och kräftskivor som anordnas av Slättåkra kultur- och bygdeförening. Föreningens ungefär femtio medlemmar är både nya, gamla och före detta Slättåkrabor.

Lars Karlberg är uppvuxen i Slättåkra och medlem i föreningen, trots att han bott i Vetlanda i 25 år.

— Det är alltid trevligt att komma hit, säger han.

En som är lite nyare på orten, men stormtrivs ändå, är Emelie Karlberg. Hon och hennes man flyttade till gården i Slättåkra 2009, och kände redan från början att det var helt rätt.

— Det låter kanske klyschigt, men jag tror att det är världens bästa by, skrattar hon.