När människor kommer samman i jultid brukar det som regissören Ingmar Bergman kallade för ”den lilla världen” vara samtalsämnet: Vad ska du köpa i julklapp? Var firas julen och har ni tips på ett bra knäckrecept? Men inte så i Stockholm hos det anrika förlaget.

Vad som pratades om var klimatet och den 16-åriga aktivisten Greta Thunberg. Hon som ”klimatstrejkar” och fått ett så pass stort genomslag att hon intervjuades av Financial Times. På sagda fest lyckades jag snappa upp att en journalist hade ”en vän som var sängliggande på grund av klimatångest” och Thunberg jämfördes med det franska nationalhelgonet Jeanne d’Arc som på medeltiden befriade Frankrike från engelsmännen. Kort och gott var det en massiv Greta Thunberg-hyllning och när jag själv försiktigt frågade om det ändå inte var problematiskt att en 15-åring liknades vid ett helgon som brändes på bål, fick jag en blick som närmast kan beskrivas som förakt. När jag senare låg i sängen kunde jag inte låta bli att förundras över hur kulturchefer, journalister och förlagsredaktörer som har i sin arbetsbeskrivning att ifrågasätta, problematisera och belysa kunde agera nästan som på ett väckelsemöte?

Men här är det läge för ett klargörande: jag vet att den globala uppvärmningen är ett problem och att vi måste ställa om till hållbar energi. Jag kan till och med säga att jag växt upp med det då min pappa är marinbiolog som specialiserat sig på korallrevsdöd och min mamma en av pionjärerna när det gällde miljöundervisning på Nyköpings folkhögskola. Men mina föräldrar har också inpräntat vikten av att vara motvalls. Att varje viktigt samtal behöver en Emil Ruda för att anspela på Grönköpings Veckoblad. Någon som tillför ett annat perspektiv för att slipa den egna tanken. Det är därför jag fascineras inte över Thunberg men hennes följarskara.

Annons

Greta Thunberg är trots sin blixtrande intelligens ett barn och detta gör att jag drar mig för att gå i polemik med henne. För barn måste få vara barn och även intelligenta sådana kan ibland uttrycka sig tillspetsat eller lite ogenomtänkt. Ett sådant exempel var när hon menade att vuxenvärlden inte borde känna ansvar för att lösa klimatkrisen utan istället drabbas av ”panik”. Som någorlunda välbevandrad i historia vet jag att samhällspanik är farligt och att hållbara lösningar är betydligt bättre även när läget är akut. Om Churchill hade fått panik 1940 hade han förhandlat med Hitler vilket Thunberg kommer få lära sig när hon väl går gymnasiet. Alla håller dock inte med som Göran Rosenberg vilken i Godmorgon, världen! hyllade Thunbergs tal om panik i en krönika. Men det kanske säger mer om Rosenbergs känsla för det opportuna än om hur vi faktiskt löser klimatkrisen.

Det tillhör ungdomens privilegium att föreslå enkla lösningar medan vuxenvärlden ska förstå det komplexa. Klimatkrisen kräver internationellt arbete och förhandlingar och det är helt enkelt fel att påstå att ”vuxenvärlden” inte gjort något tidigare. Läget är förvisso allvarligt och det ska vålla oro eftersom oro kan leda till handling. Men det är rent ut sagt hånfullt mot de som lider av reell psykisk ohälsa att tala om ”klimatångest”. Ångest förlamar och kan i slutändan kosta människoliv. Det är också därför ”deprimerad” aldrig får ersätta ”ledsen” eller ”nedstämd”. Allt detta problematiserande skulle Thunberg tjäna på men istället möts hon av en nästintill dyrkan från stora delar av vuxenvärlden.

Denna dyrkan gör mig både lite besviken och lite rädd även om jag till fullo håller med om att det är kris. För det handlar om att vuxna totalt har kapitulerat sitt eget ansvar och som ängsliga tonåringar vill stödja den som är stjärna för stunden. Det är också att göra Greta Thunberg en björntjänst för även de bästa åsikter ska diskuteras för att kunna utvecklas och omsättas i praktiken. Detta är också symptom på att vi lever i en ungdomsfixerad tid och jag kan inte sluta tänka på den brittiske poeten W. H. Audens (1907–1973) ord om just kravlös ungdomsdyrkan: ”A society that pays court to teenagers brings forth monsters” eller på svenska ”ett samhälle som dyrkar tonåringar skapar monster”.

Jul