Det konstaterar Ingela Bergmo-Prvulovic som i sin doktorsavhandling valde att forska i karriärbegreppet. Hon arbetade tidigare som studie- och yrkesvägledare i Vetlanda. Det var när hon slogs av frustrationen hos människor som inte upplevde att deras kompetens togs tillvara på arbetsplatsen, som hon bestämde sig för att forska i ämnet.

— Många upplevde en frustration i arbetslivet, av oklara anledningar. Men det fanns ett generellt mönster, att arbetsgivaren inte gav det erkännande som de själva tyckte att de förtjänade. Samtidigt som hela samhället lyfte frågan av livslångt lärande, säger Ingela Bergmo-Prvulovic.

— Folk förväntas anpassa sig efter förändringar, lära sig nya arbetssätt, förnya sina arbetsroller. Många upplever också en utveckling på det personliga planet men när belöningen uteblir så uppstår frustration.

Detta såg Ingela Bergmo-Prvulovic där hon studerat en grupp vuxna med erfarenheter av olika förändringar på sina arbetsplatser.

Olika sätt krockar

Annons

Hon menar att det uppstått en brytpunkt i samhället. Tidigare fanns en tydligare hierarki där karriär var detsamma som en chefspost eller liknande. Idag har många arbetsplatser en mycket plattare organisation.

— Det gamla och nya sättet att tänka karriär krockar. I mina studier framkommer det att det på en del arbetsplatser inte klargörs vilka karriärmöjligheterna är. Karriär är ett utbytesspel, där det förväntas ett visst utfall av de anställda. Men för den anställde är det inte alltid tillräckligt med en personlig utveckling. Frustration uppstår och en del väljer att lämna sin arbetsplats. Företaget tappat värdefull kompetens.

Ingela Bergmo-Prvulovic menar att det i många organisationer saknas en strategi för hur de anställda ska belönas karriärsmässigt.

Kan alla människor göra karriär?

— Frågar du mig så svarar jag ja om du menar personlig utveckling. Men när det gäller utbytesspelet så är det inte alla som skulle säga att de fått de erkännande de tycker att de förtjänar.

Ingela Bergmo-Prvulovics forskning har fått stor uppmärksamhet i olika branschtidningar och i höstas nominerades hon till Årets karriärvägledarpris, för att hon på ett förtjänstfullt sätt synliggjort studie- och yrkesvägledningen och visat hur karriärfrågor alltmer flätar samman det karriärvägledande fältet med det arbetslivspedagogiska fältet. Hon nominerades också till ”Årets HR-forskarpris” och kom på topp tre men blev utan pris.

I sin forskning tog hon inte med genusperspektivet.

— Men det var anmärkningsvärt många kvinnor som utsatts för förändringar i arbetslivet och upplevde frustration. Det här skulle behöva undersökas närmare.