Sibylla (Cathrine Löfstedt) och Bastian (Mikael Andersson) är det trätsjuka paret som driver hotellet där tiden sannerligen inte står stilla.

Revynumren avlöser varandra i raskt tempo och det blir aldrig tråkigt, vilket är en prestation för en föreställning på drygt två timmar.

Denne Leif

Man behöver inte ens vara Vetlandabo för att skratta. Skämten vänder sig till dem som också saknar kännedom om det lokala kändislivet.

Fast Leif Hedberg vet väl många vem det är, även utanför Vetlanda. Om han nu inte redan har hunnit att göra ett inlägg på Facebook så har han all anledning nu.

Hans flitiga tyckanden och tänkanden i forumet driver man friskt med. Han vill ha en sekreterare till sin hjälp, men när ”Vetlanda Synpunkt” inte klarar att ge honom det, blir han gnällig, precis som vanligt på Facebook.

Rasade vindkraftverket

Annars görs det ett revynummer om just svårigheten att skapa lokala revyinslag.

— Det händer ju inget i Vetlanda, som Kajsa Lindahl Danielsson sammanfattar det och hittar, trots det, ganska mycket som det går att knyta an till.

Annons

Lemnhults vindkraftverk nummer 15, som rasade i julhelgen, har raskt plockats in i programmet som annars håller sig på hotellet med en rad förvecklingar.

Där är hustrun som ska överraska maken på konferens och försöker boka lyxsviten som redan är bokad av maken, men av helt andra skäl.

Kvinnliga gäster har tagit in för att träffa sina nya kärlekar. Fånga dagen är ett känt utryck, men pubertetspensionären, tillika mormor, väljer hellre att fånga natten.

— Det blir roligare så, säger Cathrine Löfstedt som gör rollen.

Prisvärd monolog

Hon är strålande i flera av sina roller, men ett riktigt proffs blir hon i numret ”Ska vi dansa”.

Det är till största delen en monolog i mötet med Hannes Haraldsson. Att höra henne i andra akten är värt hela revybiljetten. Något så enkelt som att bjuda upp en dam till dans kan bli hur komplicerat som helst. . .

Det märks att Löfstedt varit med i många år.

Riktigt kul är också numret ”Ordspråkarna” där Kajsa Lindahl Danielsson och Jennika Franzén vänder på ordspråken som nästan blir bättre i den sköna dialogen i baren.

Missa inte heller ”Par-i-lympics”.

Intar och överraskar

Julia Klingberg som har gjort koreografin till balettens framträdanden är väl värd att nämna, särskilt technonumret Spokvast. De får spontana applåder. Hon är samtidigt skojfrisk på scenen i rollen som piccolo.

En annan mångårig revymakare är Thor-Björn Johansson som liksom övriga i ensemblen har flera roller.

Withalaskolans scen är lågt placerad i förhållande till publiken. Man har höjt golvet för att förbättra upplevelsen. Man har också förstärkt hotellmiljön med bilder och rörlig film i bakgrunden.

Det här är ett gäng som har roligt tillsammans. Om någon befarade att saknaden av Martin Hallberg Jarflod skulle bli stor, misströsta inte. Fjorton föreställningar med den här ensemblen glittrar och sprakar ändå.

Vilket kul jobb du har, Per-Anders Gustafsson, regissör för årets revy.