Deras värme för människor här hemma i Vetlanda har nog inte gått många förbi. Genom nätverket Tillsammans för Vetlanda har de sett till att sprida budskapet att alla människor är lika värda.

Fakta: Dråpen i havet

Dråpen i havet är en frivilligorganisation som hjälper människor på flykt. För närvarande a..

Fakta: Dråpen i havet

Dråpen i havet är en frivilligorganisation som hjälper människor på flykt. För närvarande arbetar de i sju flyktingläger i norra Grekland, Aten och Chios. Från september 2015 tills i maj 2016 har det genomförts omkring 1 200 resor med frivilliga som vill hjälpa Dråpen i havet med deras arbete, och är i ett ständigt behov av frivilliga som vill hjälpa.

Genom Tillsammans för Vetlanda kan du få veta mer om Anna och Anne-Lies resa eller hur man kan bidra till volontärorganisationer. Anna Dahl håller även föreläsningar för intresserade föreningar eller skolklasser.

Pågående flyktingsituation har således påverkat mor och dotter hårt och att bara sitta hemma i hemmets lugna vrå funkar inte.

För inte alls så länge sedan kom Anna hem från volontärresa till Grekland, som hon gjorde ihop med kusinen Emma Ek. Även om det hon fick uppleva lämnade djupa sår bokade hon in en liknande resa igen. Denna gång med sin mamma.

Solen sken så gott som varje dag under deras vistelse och snuddade på 40 grader dagtid. Vem som helst hade nog letat sig till havet eller krupit upp i en solstol under ett parasoll för att avnjuta en kall dryck. Men för Anne-Lie och Anna gick resmålet, varje dag, till ett gammalt flygfält vid Nea Kavala. Där har de besökt ett av Greklands många flyktingläger.

Inhägnat område

Området är inhägnat med stängsel och där innanför trängs flera hundra vita UNHCR-tält intill varandra. Varje tält huserar uppemot sju personer och är den enda bostaden, och tryggheten, på länge för många. Här bor nämligen 3 500 människor som lämnat allt i sina hem i Syrien och Irak.

— Lägret består främst av syrier, yazidier och kurder som flytt undan kriget och Daesh (IS) framfart. Ungefär hälften är barn, säger Anna.

Här hemma i Sverige har festivalsommaren dragit igång för fullt. På sociala medier gnälls det över skitiga eller för få bajamajor, att någon snarkar i tältet intill nattetid eller att kön till Langos-vagnen är för lång. Anne-Lie och Anna har på nära håll fått uppleva att detta är vardagen för människorna i Nea Kavala.

Annons

Här samsas 3 500 personer om 20 bajamajor och fem duschar med enbart kallvatten, och varje dag består i princip av ett evigt köande för att få tillgång till en påse med mat.

— Om de vill dricka te lämnar de en flaska med vatten framme i solen ett par timmar, och då de inte har tillgång till någon kyl gräver de ett hål i marken ifall de vill kyla något.

2 000 matpaket

En genomsnittlig dag i lägret för Anna och Anne-Lie börjar vid 09.00. Då reser de från Polykastro, ungefär lika stort som Vetlanda, till lägret för att dela ut kläder, blöjor, hygienartiklar. Sedan är det dags att möta upp andra volontärer och tillsammans packa 2 000 matpaket med libabröd, dadlar, gurka, tomater och paprika. Matpaketen fördelas sedan till olika flyktingläger. På eftermiddagen åker de tillbaka till Nea Kavala för att dela ut matpaket där.

— Bästa stunden är när vi är färdiga med utdelningen runt kl 20.00, då hinner vi prata lite med folk och busa med barnen, innan vi måste lämna lägret kl 21 enligt militärernas regler, säger Anne-Lie.

Något som onekligen präglat deras resa är alla möten. Alla kvinnorna som kämpar för att få familjen hel igen, där vissa kvinnor inte träffat sina makar på flera år. Alla barn som skrattar, leker och tjafsar precis som vilka andra barn som helst. Anna beskriver även fyra unga killar, från Syrien och Irak, som skulle kunna vara tagna direkt från Vetlanda och placerade på lägret, som frivilligt ställer upp som tolkar för att hjälpa till om kommunikationssvårigheter uppstår.

— Det här är människor som inte känner varandra alls sedan innan men som går samman för att göra vardagen så dräglig som möjligt. Exempelvis så arrangeras ”We are here school” två gånger i veckan. Det är en liten skola där några av de boende lär ut enklare skolgrejer, som exempelvis engelska, säger Anna.

Bagage av minnen

Leendena sprids över Anna och Anne-Lies ansikten när de beskriver att när de väl åkte hem till Vetlanda igen fick de med sig ett stort bagage av minnen, upplevelser och olika armband som de fick av barnen på lägret. Leendet förtvinar dock när Anna beskriver känslorna från sista dagen.

— När vi lämnar lägret för sista gången ser jag deras hem och slås av att det är ett ovärdigt Europa vi lever i.

Det var onekligen en udda familjesemester som Anna och Anne-Lie åkte på, men tjejerna rekommenderar fler att gå i deras fotspår.

— Istället för att utforska historiska grejer kan man vara med om en av nutidens största händelser och samtidigt göra något bra, säger Anna.