När Kvarngården i maj fick besök av djuren från 4H-gården fick Inga-Lill Sommansson, som hunnit fylla 100 år, träffa ponnyn Myran. Inga-Lill tyckte mycket om ponnyn men hade önskat sig en större häst så att hon hade kunnat rida.

— Ponnyer är gulliga men jag gillar riktiga hästar, säger Inga-Lill som under torsdagen fick sin önskan uppfylld i Vetlanda ridhus.

I ridhuset fick hon sitta upp på fjordhästen Fenella. En liten pall var allt som behövdes för att Inga-Lill skulle ta sig upp på hästryggen. Tillsammans skrittade och travade hon och Fenella runt i ridhuset.

Hästmänniska

Annons

Inga-Lill Sommansson har alltid tyckt om hästar och har som ung spenderat mycket tid i stallet.

— Som liten fick jag följa med tandläkare Karlssons son till ridhuset i Eksjö. Det tyckte jag var roligt och sedan dess har jag alltid varit en hästmänniska, berättar hon.

Tillsammans med andra hästintresserade Vetlandabor började Inga-Lill rida i en gammal lada i stadens utkant. Efter att ha fått ännu fler intresserade av ridning, revs ladan och ersattes med ett riktigt ridhus.

— Jag var med och såg till att det blev ett ridhus här.

Inte sista gången

Det här är troligtvis inte sista gången som Inga-Lill rider om man ska tro ryttaren själv. Hon hoppar, med lite hjälp, ner från fjordingen.

— Det här var underbart, säger hon och klappar om Fenella.

— Att rida är som att gå med rollator. Första gången är det jädrigt svårt men ju mer man övar desto bättre blir man.