Lilly och dottern Gunni Karlsson tar emot i lägenheten på Storgatan. Här har hon bara bott i drygt två och ett halvt år. Sedan hon amputerade ena benet blev hon tvungen att flytta från sin dåvarande, älskade lägenhet i ”Vinkelboda” som hon bott i sedan 1986, eftersom det inte finns hiss i anslutning till bostadsrätten. Även om det var bättre där så finner hon sig i den nya situationen. Dottern vittnar om mammas envishet och att acceptera att "det är som det är". Lilly har lätt att anpassa sig, säger Gunni.