Daniel Sjölin talar om skrivandet som ett självbedrägeri. Han skriver ”långsamt och konstigt” och det är först under hand, eller efteråt, som han ser vad texten faktiskt handlar om. Så är också ”Underskottet” en experimentell roman. Han beskriver den som ”boken om allt, i alla fall allt det väsentliga”, och för att komma åt de egna smärtpunkterna var han tvungen att förlägga handlingen långt bort, i ett framtida Sollentuna – Sollis.