Nu börjar ett nytt år och nyårslöftena duggar tätt. Börja träna, sluta äta socker, äta mer grönsaker. Varje år är det likadant. Ofta har nyårslöftena med hälsan att göra, saker som vi ska göra eller inte göra för att vi på sikt ska må bättre. Det är förstås bra. Det är klokt. Men lika ofta blir löftena en press och målen ouppnåeliga och får oss att gå tillbaka till vårt vanliga beteende, med den enda skillnaden att vi har misslyckats. Kanske är det bättre att sätta målen något lägre. Vi kanske inte behöver träna hundra pass innan midsommar, vi kanske kan ta hela året på oss, eller träna två gånger i veckan och faktiskt klara av det. Och varför kan inte nyårslöftena handla om något lustfyllt? Något vi faktiskt vill göra, men som inte blir av.