Facebookgruppen "Covidupproret, Region Jönköping" har i skrivande stund drygt 800 medlemmar. Anställda på infektionskliniken vid Ryhov med koppling till gruppen har skrivit ett öppet brev till ledningen för Region Jönköpings län. Kraven är ett lönepåslag i form av ett risktillägg för alla som jobbar med covid-19-patienter, samt rätt till full lön vid sjukfrånvaro för samma personalgrupp.

De uppskattande nickarna från allmänheten är inte svåra att förutse. Vårdpersonal beskrivs allt oftare, med rätta, som hjältar. Om det hade varit avtalsrörelse med strejkåtgärder i luften hade det varit historiskt lätt att bilda opinion för arbetsrättsliga krav. Men nu är det inte avtalsrörelse.

Det är förståeligt att de mest utsatta personalgrupperna just nu upplever att deras arbete är mer riskfyllt än vanligt. Att kräva av arbetsgivaren att det ska finnas utrustning så att riktlinjer för smittskydd går att upprätthålla är en självklarhet. Att uppfinna särskilda lönepåslag på grund av pandemin skulle dock bli märkligt hur man än bär sig åt.

Med all respekt för att situationen är speciell, så är läkare och sjuksköterska också speciella yrken. Att kvittera ut ett sådant examensbevis innebär att säga ja till att ställa sig i frontlinjen för att försöka rädda alla olycksdrabbade och sjuka, även från nya smittsamma sjukdomar. Att göra det måste ligga inom yrkesbanans samlade riskbedömning.

Samma sak kan inte sägas om andra yrken. Inom äldreomsorgen har bara 5 procent av personalen sjuksköterskeutbildning. De som har sagt ja till att ta hand om äldre har inte skrivit på för att hantera samhällsfarliga smittor. Likväl dör covid-19-smittade på äldreboenden i hela landet medan personalen måste fortsätta ta hand om dem och kan se sig i månen efter den smittskyddsvana som finns inom sjukvården. Där finns mer fog för att tala om risker som normalt inte ingår i jobbet.

Upprorets andra krav, full lön vid sjukfrånvaro, är mer värt att överväga. Det finns inget som hindrar att anställda arbetsbefrias med lön i väntan på svar på coronatest. Den logiska fortsättningen bör då vara att åka till jobbet vid negativt provsvar, och sjukskrivning med sjuklön vid positivt.

Problemet skulle bli gränsdragningen. Vilka ska få full lön? Det måste till att börja med gälla all regionens vårdpersonal, oavsett om de jobbar direkt med covid-19 eller inte. Annars skulle regeln rymma en insinuation – att sjuksköterskan på infektionskliniken säkert har smittats på jobbet men undersköterskan på medicin under helgens ledighet, när det lika gärna kan vara tvärtom – som vore oförskämd.

Det skulle också vara problematiskt att stanna vid vårdpersonal. Inte bara personal i äldreomsorg, utan också till exempel i kollektivtrafik, skola och barnomsorg, skulle med rätta kunna hävda att de också har samhällsviktiga jobb, träffar många människor och inte kan jobba hemifrån. De flesta saknar dessutom vårdpersonalens möjlighet att få testa sig vid milda symtom och kan bli hemma i veckor utan att veta om de har covid-19.

Den större berättelsen om upproret är den om en pressad yrkeskår som upplever att deras högsta ledning inte hör. Det måste förstås göras något åt.

På tisdagen ifrågasatte medlemmar i Facebookgruppen HR-direktörens uttalande om att sjukfrånvaron inte är högre bland personal som vårdar covid-19-patienter än på andra avdelningar. Det är olyckligt om personal behöver spekulera. Ledningen skulle tjäna på full transparens.

Dessutom måste regionen snarast visa en plan för sommarbemanning och semesterbesked, så att personalen får hopp om återhämtning. Inga utgifter bör sparas för att lösa sommarsemester åt alla som vill ha. Det är förmodligen en mycket bättre investering i personalvård än ett risktillägg.