Hittills har sju personer avlidit efter att ha insjuknat i covid-19 inom äldreomsorgen i Nässjö kommun. Också i Vetlanda och Tranås finns bekräftade fall av smitta inom den kommunala omsorgen, medan Eksjö kommun inte vill svara på tidningens frågor om smittläget.

Smittspridningen inom äldreomsorgen är det stora nationella traumat just nu. När antalet dödsfall har stigit över 3 000 och det stora flertalet är äldre personer närmar vi oss snabbt läget där alla i Sverige känner någon som har förlorat en kär anhörig i covid-19. Alla är överens om att det var det som absolut inte fick hända.

Frågar man Kommunal är den stora anledningen det utbredda användandet av timvikarier inom äldreomsorgen. Det är inte överraskande att ett fackförbund helst lyfter fram medlemmarnas anställningsvillkor. Det ska man vara vaksam mot, för det finns självklart andra aspekter som spelar roll. Som till exempel att äldreboenden sedan lång tid är bostäder och inte institutioner, samt att hygienrutiner man kan anta ingår i såväl utbildning som arbetsintroduktion inte fungerar.

Man behöver dock inte vara medlem i Kommunal för att förstå att det ur smittskyddssynpunkt inte är idealiskt med en massa tillfällig personal som springer hit och dit.

Äldreomsorgen skulle aldrig klara sig helt utan springvikarier. Det är en verksamhet som inte kan gå kort om folk hur som helst, varför sjukfrånvaro och vård av barn ständigt måste täckas upp för. Det är dessutom utmärkt extraknäck för studenter och andra. Den omfattning det används i tyder dock på att det har systematiserats.

Springvikarien väntar på erbjudande om arbetspass. Den som tackar nej – på grund av snuva eller vad som helst – blir inte bara utan jobb den dagen utan riskerar att hamna längre ned på telefonlistan nästa gång. Sjuklön utgår självklart bara för avtalade arbetspass. Att de eventuellt snuviga inhopparna kan jobba på vilket boende som helst från en dag till en annan och därmed träffa många brukare ligger dessutom i sakens natur.

Staten har gått in med flera åtgärder för att underlätta för både arbetsgivare och -tagare, som att ta över sjuklöneansvar och ge kompensation för karensavdrag. Att konstruera någon form av sjukpeng för timvikarier är dock "rätt komplext", kommenterade statsministern på torsdagen.

Då ska man komma ihåg att det är kommunerna som förfogar över den enklaste lösningen. Alla kommuner, drabbade eller ej, bör överväga att snarast erbjuda alla timvikarier tillfälliga anställningskontrakt.

Visst skulle det innebära en kostnad, men behovet av folk kommer att vara stort under överskådlig tid och genom att överta sjuklöneansvaret har staten redan parerat en betydande del av personalkostnaden. Det är inte ens säkert att det blir en förlust på sista raden, för med smittspridning som tillfälliga inhoppare kan föra med sig ökar också kostnaderna.

Frågan är kanske inte om man har råd – utan om man har råd att låta bli?