Det var svårt att inte märka hur tonen skärptes när regeringen och Folkhälsomyndigheten höll presskonferens den 27 mars för att meddela att allmänna sammankomster med fler än 50 deltagare förbjöds. Inrikesminister Mikael Damberg (S) inskärpte att det inte var fråga om något råd utan ett skarpt regeringsbeslut. Den som bröt mot förbudet kunde straffas med böter eller fängelse i upp till sex månader.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson fyllde i att tidigare direktiv hade fått en god normerande effekt och att man nu ville sätta en ny norm för hur svenska folket ska se på umgänge i grupp.

Någon sådan normering gick dock inte att se röken av under påskaftonens kväll och natt. Trots att motormässan på Elmia i Jönköping förstås var inställd samlades människor vid Asecs precis som om den hade hållits som vanligt. Polisen uppskattade att 800 bilar och därmed minst lika många människor fanns på platsen.

Polisen upplöste dock inte folkhopen. Ingen riskerar några böter eller något fängelse. Anledningen är att sammankomsten inte var någon tillståndspliktig allmän tillställning. Det går inte att spåra någon arrangör som kan misstänkas för brott.

Polisen kallade sammankomsten för "spontan" (JP 15/4) och ansåg sig inte ha lagligt stöd att ingripa. I själva verket är en sådan träff förstås inte spontan eftersom de 800 bilarna knappast kört dit på vinst och förlust. Någon eller några har föreslagit att man borde ses som vanligt ändå och sedan har fler och fler hakat på. Men om det finns någon enskild att ställa till svars är inte det viktiga. Det viktiga är att händelsen gjort det uppenbart att det utfärdade förbudet inte är tillräckligt.

Påskaftonen kan vara en fingervisning om vad som väntar. Vi har en vår, och förmodligen en sommar, med massvis av inställda större evenemang framför oss. Mässor, festivaler, cruising och annat. För många av besökarna, som inte sällan är långväga, vid dessa evenemang är den sociala samvaron runtomkring minst lika viktig som själva arrangemanget. Nu är signalen att den samvaron inte möter några hinder eller sanktioner oavsett hur många man är.

Om inställt evenemang efter inställt evenemang ersätts av "spontana" träffar innebär det inte bara en massa resande kors och tvärs och ett oräkneligt antal sociala kontakter där smitta kan spridas. Det innebär också att den normerande effekten som Folkhälsomyndigheten talar om avseende människors syn på hur man umgås i grupp skjuts i sank. Hur ska man då kunna motivera att årets avgångselever inte ska få fira sin studentexamen efter tolv års skolgång?

Det är förstås sorgligt att folk inte kan få samlas för att ha trevligt. Men i rådande situation är det avgörande att regering och myndigheter kan skapa fungerande och logiska regler.

Polisen måste få tydligt mandat att upplösa stora sammankomster. Tillståndspliktiga eller ej.