Den 21 mars berättade projektledaren för Almedalsveckan att de kör på som vanligt. Men 2 april kom beskedet att festen är avlyst. Det är på många vis synd. För precis som budskapet i mars från Visby lät behöver Sverige något att fästa blicken på. Just nu famlar vi politiskt, ekonomiskt, socialt och existentiellt efter fast mark.

Almedalen har i över 50 år samlat landets ledare för att fråga: Vad vill ni? Det är en enorm kraftsamling att år ut och år in ställa sig bredvid meningsfränder och ideologiska motpoler för att berätta hur det gemensamma ska bli bättre.

Det här kan sägas vara den demokratisk-idealistiska versionen av Almedalen. Folk vill i grund och botten hjälpa varandra att skapa förändring. Men det finns en annan bild av vecka 27.

I den bilden är Almedalen ett sommarkollo för skattebetalda hobbysommeliers. Alla gratisdricker och låtsasminglar och smygsemestrar. Konsulter tar hutlöst betalt för att ha råd med boende och mat. Restauranger, hotell och privatpersoner är skrupelfria. Partiledarna har fler möten än Andreas Norlén.

Vad innebär ett inställt Almedalen för Sveriges skattebetalare? De kommer förlora en del idealistisk valuta. Men de kommer få väldigt många konkreta kronor över.

Enligt en uppskattning av Skattebetalarnas förening lade statliga myndigheter, kommuner och regioner cirka 100 miljoner kronor på sina evenemang på ön. Summan täcker inte de som åker dit för att nätverka och delta i andras seminarier. Länets invånare borde jubla.

Region Jönköping är nämligen i särklass värst när det gäller att sätta sprätt på skattepengar i Visby. Tidningens granskning av närvaron förra året visar hur regionen skickade två politiker och fler tjänstemän, 28 stycken, än någon annan av landets regioner. Man anordnade också fler seminarier, 20 stycken, än Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Uppsala och Örebro.

Därtill skickade Jönköpings kommun 16 personer för att ordna åtta seminarier, bland annat ett om ”lönsam och hållbar e-handel”. Säkerligen en rolig arbetsdag för tjänstemännen, men inte direkt en kommunal kärnuppgift. Och vad fick skattebetalarna ut av detta?

Enligt Kristina Athlei, regional utvecklingsdirektör, hade de ordnat ”ett fantastiskt välbesökt seminarium” om höghastighetståg. Chanserna att tågen i framtiden skulle gå via Jönköping hade därför ökat, enligt Athlei.

Det var, sade utvecklingsdirektören, en ”unik möjlighet” att träffa representanter från riksdagens trafikutskott som hade kostat mer om man försökt vid en annan tidpunkt.

Skulle tågbiljett till och boende i Jönköping för trafikutskottet vara dyrare än transport och inkvartering för båda parter under Almedalsveckan? Sett till spenderarkulturen går det att betvivla.

Enligt en granskning av P4 Jönköping (15/5-17) lade Jönköpings kommun 9000 kronor per person och natt på boende i Almedalen 2016. Dessutom har man övergått till att flyga med hänsyn till medarbetarnas ”pressade scheman”. Mellan 2012 och 2016 lade Jönköping i snitt dubbelt så mycket som Nässjö på sin närvaro, och tre gånger så mycket som Värnamo och Vaggeryd.

Visst kommer partiledartalen och demokratiruset från Visby saknas i sommar. Men skattebetalarna slipper bakruset som det offentligas notor utgör. Det är uppnyktrande.