Folkhälsomyndigheten har varit tydlig. För att minska spridning av coronaviruset bör den som kan sköta sitt jobb hemifrån göra det. Av samma skäl stannar gymnasielever sedan flera veckor hemma och förväntas logga in i sina klassrum på digital väg.

Det har tydliggjort vilken jämlikhetsfråga tillgång till en bra internetkoppling är. Hur många gymnasieelever har tvingats ge upp sina försök att hänga med och fortsätta prestera i skolan? Hur många löntagare som har jobb som egentligen går att utföra utanför arbetsplatsen har tvingats åka dit ändå på grund av för klen digital infrastruktur? Absolut inte någon majoritet, men ändå tillräckligt många, om man får tro Post- och Telestyrelsens bredbandskartläggning som nyligen presenterades.

Pressmeddelandet från Region Jönköpings län kort därefter slog an en positiv ton: Bredbandsutbyggnaden i länet går snabbare än riksgenomsnittet. Det är sant. I oktober 2019 hade andelen hushåll i länet som har tillgång till fast bredband på minst 100 megabit per sekund ökat med 5,35 procentenheter på ett år – till 82,13 procent. Mindre glädjande är dock att totalsiffran placerar länet på den undre halvan i riket – och att vissa delar av länet är eftersatta.

Värnamo kommun är bäst i klassen med en tillgång på 92,54 procent. Det beror dock på en närmast total utbyggnad i tätorterna. Av kommuninvånarna utanför tät- och småorter saknar nästan var tredje tillgång.

Vetlanda ökar snabbast – från 69 till 80 procent. Utanför tät- och småorter är dock fortfarande fler än vartannat hushåll utan.

Så långt de goda exemplen. Att Mullsjö bara kan erbjuda snabbt bredband till 59 procent av hushållen eller att fler än var tredje invånare i länets tredje största stad – Nässjö – är utan är kanske mindre angenämt att tala om. Eller att det är lika omöjligt att nå regeringens mål om 95 procents tillgång 2020 för Jönköpings län som för alla andra län utom Stockholm.

Alla kommuner i länet utom Aneby har stor skillnad mellan tät- och glesbygd. Det är utanför tätorter som utbyggnaden inte har gått tillräckligt fort. Bilden är liknande i hela landet.

Man ska inte ha övertro på fibernät som landsbygdens frälsning. Mycket tyder på att drömmar om att snabbt internet ska göra geografiska avstånd oviktiga och att landsbygden ska kunna locka den typ av arbetskraft som annars väljer storstäder är just bara drömmar. Coronakrisen har dock satt fingret på hur viktigt det är med digital infrastruktur för dem som redan lever och verkar i glesbygd.

När statsministern talar till nationen och understryker att stunden att visa solidaritet för folket och riket är kommen har långt ifrån alla medborgare möjlighet att ta det ansvaret. Det är argument nog för att bredbandsutbyggnaden i Sverige inte bara måste fortsätta – takten måste öka.