Man ska visserligen närma sig undersökningen om arbetsmiljön på Smot med en viss försiktighet. Ett känt problem är att missnöje föder missnöje. Den som bär på agg gentemot sin arbetsgivare tenderar att ta i från tårna för att verkligen markera när det vankas medarbetarundersökning och det sammantagna resultatet kan se "värre" ut än vad det verkligen är.

Icke desto mindre är enkäten en god fingervisning om att missnöjet är kompakt på Spira. Att fler än var femte medarbetare uppger sig ha utsatts för kränkande särbehandling är förstås häpnadsväckande.

Det är kanske lätt att glömma bort att den styrande Koalition för Region Jönköpings län redan har fattat de förmodligen rimligaste och viktigaste besluten för att kunna komma till rätta med de ökända problemen med arbetsmiljön i kulturhuset Spira. I somras stakades en riktning för Smots verksamhet ut i ANA-nämndens budget:

• Öka närvaron i länets kommuner utöver Jönköping.

• Samverka mer med det fria kulturlivet.

• Verka för ett brett utbud i hela länet.

• Prioritera barn och unga.

Dessutom ska den politiska uppföljningen och styrningen av verksamheten bli noggrannare.

Det viktigaste var kanske det som framgick mellan raderna – stora och dyra musikalsatsningar i Jönköping är inte en prioritet. Det är viktiga besked.

Vid sidan av bråken och arbetsmiljöproblemen har det mesta av publiciteten kring Smot de senaste åren nämligen kretsat kring spräckta budgetar i samband med större satsningar. Det tydligaste exemplet är Les Miserables. Å ena sidan: En uppskattat publiksuccé. Å andra sidan: Sex miljoner i underskott, med berättigad indignation som följd.

Att se de anställdas missnöje och underskotten som skilda saker är ett misstag. Väldigt många Smot-medarbetare jobbade hårt med att göra Les Miserables och andra föreställningar till högkvalitativ underhållning. Att få allmänhetens ilska över finansiering de inte haft kontroll över som återkoppling är inte roligt eller rättvist. Däremot är det en gynnsam jordmån för missnöje och ilska mot ledningen.

Därför är det så viktigt att politiken stakar ut en ny riktning för verksamheten – och kräver att räkenskaperna ska gå ihop.

Vilken som helst anställd i vilken som helst organisation måste veta vart skutan är på väg. Helt enkelt vad som förväntas av den enskilde och av gruppen. Den som inte vet vad som förväntas av en kan inte bli trygg i det den gör och i en sådan organisation är risken för arbetsmiljöproblem överhängande.

Ledningen för Spiras verksamhet måste få ett tydligt krav: En gemensam vision för vad gruppen tillsammans ska åstadkomma måste ersätta missnöjet som något för de anställda att samlas kring. Om den nuvarande ledningen ska kunna fortsätta är det av största vikt att det lyckas.

Förtroendet för det Smot som ska sprida sin verksamhet och nå fler invånare i länet är allvarligt naggat i kanten och det duger helt enkelt inte.